Denna dagen har verkligen rusat iväg! Den började med en tripp till Linköping för att genomföra en samtalsövning sedan hem för att gå på möte om anhörigstöd och efter det var det dags för ännu en tur till Linköping. Denna gång skulle den store pojken med eftersom det var en viss kris på kläd- och skofronten... Då mötet tog lite längre tid än vad jag hade tänkt mig samt att den store sonen har skytteträning på onsdagar så fanns det en timma över till själva shoppingen vilket är lite i snålaste laget när man har med en ostressbar tonåring att göra men är det kris så är det! Men till min förvåning så var sonen på strålande shopinghumör så ett antal affärer avverkades och med någon minut till godo så stoppades även en skopåse in i bilen. På denna ynka timma lyckades sonen få ihop 1 jacka, 3 luvtröjor, 1 par jeans, 5 t-shirts, ett gäng strumpor(Vad är det egentligen med strumpor? Vart tar de vägen och hur kommer det sig att man alltid hittar ett ojämt antal när man tvättar?) och ett par skor. Detta kanske inte låter som en jättebedrift men betänk att detta skedde med bibehållet gott humör samt utan att ett enda av plaggen var svart och det, det är en kanonbedrift!

av helgen som gått...
Är äntligen hemma igen efter helgens bravader. Helgen har alltså inneburit en tripp till Avesta och den store sonens hödpunkt i tävlingsalmanackan, riksfinalen i Svenska Ungdomscupen.
Lördagen startades upp redan kl 5 av att klockan ringde och det var snart dags att ge sig av, lördagens tävling, Allans minne, gick ju som sagt tidigare riktigt bra och den store sonen var överlycklig över sitt resultat! Efter lite mat och ett rätt oengagerat tittande på melodifestivalen så ramlade de flesta i säng (23 personer utspridda i några stugor på Dalahästens camping och alla lika sega och trötta, barn som föräldrar).
Vaknade upp riktigt pigg i morse och efter lite frukost och städning så var vi snart på plats i idrottshallen igen. Idag var skyttarna uppdelade per ålderklass så det fanns hela tiden någon som sköt. Store sonen lyckades få ihop 381 p (vilket är hans näst bästa resultat  i tävlingssammanhang) och hamnade med det på en 16:e plats. Kan jämföras lite med att hans kvalificeringsplats var 26 så det var ändå ett bra steg i rätt riktning!
Och nu så är vi äntligen hemma igen, rätt skönt att få komma hem igen och slappna av efter trettiomilaresan hem, och kan bara konstatera att det varit en riktigt bra helg!

Det  här med att läsa på universitetet och pendla dit med tåg och buss har ju faktiskt fungerat rätt så bra. Ja, om man då bortser från de förseningar och inställningar som kom av att vintern faktiskt blev som vintrar ska vara med både minusgrader och snö. Utöver det så har det gått rätt så bra. Jag brukar oftast ha med mig någon intressant eller ofrivillig läsning som måste bli av för att fördriva den lilla stunden på tåget och oftast fungerar det som tänkt. Men ibland... Ibland så är det svårt att koncentrera sig på vad som står i boken och tankarna vandrar iväg, speciellt när man är lite småtrött samtidigt som någon i närheten delar med sig av sitt liv  kanske en anings högre än vad som var tänkt. Ja, jäklar vad folk berättar om på tåget eller bussen, framför allt om de pratar i telefon... Senast i morse hörde jag följande kommentar som ändå får lov att hamna i kategorin positivt tänkande; "men jag kan ju börja levla i LOL nu när jag är singel" Inget ont som inte har något gott med sig!

Ska precis sätta mig och läsa, frukosten är avklarad, kvällens shoppinglista är färdig, hunden har varit ute, varit lite social över telefon, fått i mig morgonens kaffedos, katten har somnat osv... Ja, i princip alla komponenter på plats för att kunna koncentrera mig på det som ska läsas. Vad händer då? För självklart är det så att det var lite för bra för att vara sant... Jo, det verkar som om grannen fått för sig att flytta runt på allt som hänger på väggarna och det innebär inte lite diskret slående med en hammare på några små spikar! Nej, han tar fram den tunga arsenalen på en gång och borrar ett antal gånger och ett antal gånger till. Så blev det tyst och jag tänkte i mitt stilla sinne att nu så kan jag ta fram mina böcker. Sagt och gjort, jag hamnar vid köksbordet och likaså böckerna. Men grannen gick nog snarare ifrån sitt köksbord och förmiddagskaffe i samma stund för då började borrandet igen...
Så nu ger jag upp och traskar ner till bibioteket istället, förhoppningsvis så är det åtminstone borrfritt där.
Och vad gäller grannen så ska han få igen, jag har också några grejer som ska upp på väggarna och som kräver lite borrning minsann! Frågan är bara när jag ska planera in det...