Store sonens skor visade sig vid en närmre titt vara på gränsen till att lämna kvar sulan på marken i vilket ögonblick som helst, med andra ord var det hög tid för skoshopping. Nu är det ju så att den store sonen inte alltid är med på noterna när det gäller att byta ut välanvända och sköna saker. Detta brukar visa sig genom att nya kläder och skor kan bli stående oanvända tills mamman helt sonika slänger det gamla men också genom att den välbehövda shoppingen genomförs på ett allt annat än frivilligt sätt. Med allt detta i åtanke beväpnade jag mig med mitt allra bästa tålamod och for iväg till Linköping med båda sönerna.

Efter ca fem minuter hade den lille sonen hittat både ett par skor som fungerar nu och ett par att använda när det blir kallare. Så bra, tänkte jag, det här är ju snart avklarat. Men oj, så fel jag hade... Tyvärr så hade den store sonen siktat in sig på ett par som han gillade men som inte fanns i hans storlek och då blir det så att inget annat passar. Inga andra är sköna. Inga andra är snygga. Efter många om och men lyckades jag få honom att åtminstone prova ett par vinterskor som dög. Sedan var vi inne i tre andra affärer, fortfarande inga andra skor som dög. Suck... Inför den femte(!) affären samlade jag ihop grabbarna och de sista fragmenten av tålamodet och gick in utan större förhoppningar.

Tänk er följande scen; den trulige fjortonåringen går motvilligt runt i en skoaffär och tittar än mer motvilligt på några få skor, runt honom studsar trettonåringen som helst av allt vill åka hem igen för att gå till fritidsgården, mamman tittar lite mer ingående på de skor hon tror att fjortonåringen gillar för att hitta rätt storlek (vid det här laget är alltså uppgiften "hitta rätt storlek" för jobbig för fjortonåringen), trettonåringen ger brorsan förslag på alla möjliga skor vilket gör fjortonåringen om möjligt än mer trulig och inåtvänd.

Nu skulle man ju kunna tro att den här scenen slutar med ett mindre (eller större) sammanbrott var på mamman ger upp och skyndsamt ser till att få in ungarna i bilen för hemfärd, utan skor. Och det var faktiskt det scenariot jag förberedde mig på men jag kan tacksamt meddela att så inte blev fallet! Efter att ha muttrat något om att allt kan lagas med silvertejp så skakade den store sonen av sig truligheten och pekade ut ett par skor han gillade (fast de gamla skorna var minsann skönare!). Efter det var allt frid och fröjd och vi kunde bege oss hemåt igen.

Väl hemkommen igen så blev det soffan, Idol och en martini. En klart godkänd avslutning på fredagens bravader.

Hur tänkte man här egentligen? Jag får av någon anledning känslan "resultat av väldigt sent kvällsmöte" när jag ser detta. Och förresten, är detta det bästa man kan få ut av 123.000 kr?

Hur man ger en katt ett piller:

1. Lyft upp katten och håll den i ditt armveck så som ett spädbarn. Placera höger hands pekfinger och tumme på var sin sida om kattens mun och tryck försiktigt så munnen öppnas. Låt pillret rulla in i munnen.

2. Tag upp pillret från golvet och hämta katten bakom soffan. Upprepa sedan punkt 1.

3. Hämta tillbaka katten från sovrummet och släng det blöta pillret

4. Ta fram ett nytt piller, håll katten i vänster arm med ett hårt grepp om baktassarna. Tvinga upp käken och tryck in pillret längst bak i munnen. Håll igen munnen och räkna till tio.

5. Ta upp pillret från akvariet och ta ner katten från bokhyllan. Ropa på din sambo.

6. Ställ dig på knä och håll fast katten hårt i både fram och bakben. Be din sambo hålla fast huvudet, kör in en linjal i munnen och låt pillret glida längs linjalen samtidigt som du gnider kattens hals för att stimulera sväljreflexen.

7.Ta ner katten från gardinstången, res upp cd-stället och glöm inte att laga gardinstången senare.

8. Lägg pillret i ett sugrör, tvinga upp munnen och blås in pillret.

9. Drick ett glas vatten för att få bort den vidriga smaken och kontrollera att det inte är skadligt för människor. Plåstra om sambon och torka blodet från mattan.

10. Stoppa katten i ett köksskåp och stäng så att endast huvudet sticker ut. tvinga upp munnen med en sked och skjut in pillret med ett gummiband.

11. Sätt upp köksluckan med skruvmejsel. Ring din husläkare och fråga när du senast fick din stelkrampsspruta. Släng din nerblodade t-shirt.

12. Be din sambo köra dig till akuten. Sitt still när de syr dina fingrar med tolv stygn och plocka ut resten av pillret ur ditt högra öga. Åk till en möbelaffär på hem vägen och komplettera lite.

13. Ring djurens vänner och be dem hämta katten. Köp sedan en hund.

 

Hur man ger en hund ett piller:
1. Vira in pillret i en baconskiva och ge till hunden. Klart.

8 timmars hårt pluggande eller 8 timmars egentid med en intressant bok? Jodå, det kan vara exakt samma sak! :-)

Senaste månaderna har varit lite smått kaotiska här hemma. Jag har fullt upp med mina egna studier, grabbarnas aktiviteter har dragit igång igen och eftersom en av behöver grabbarna extra mycket hjälp/stöd/tjat/gnat för att det ska fungera något sånär med skolan, ja, då blir det smått körigt. Dessutom har allt haft en tendens att ske sent på eftermiddagen/kvällen! Säger sig självt att det blir smått kaos då och just detta kaoset har tagit alldeles för mycket energi än lovligt, typ 198%!
Så det fanns ett stort behov av en ny struktur här hemma och eftersom det inte har funkat så bra att klumpa ihop allt på kvällen/natten så fick det alltså lov att delas upp i stället.

Lösningen blev den att numera ringer lilla mobilen redan strax före fem på morgonen för att jag glatt ska studsa upp ur sängen och gladeligen skutta vidare ut till min kaffekopp och min kurslitteratur för att få plugga i lugn och ro! Eftersom jag då är klar med mitt eget pluggande så kan den lille sonen få min odelade uppmärksamhet när han ska komma igenom sina läxor (detta sker ändå inte helt fritt från kontroverser kan jag säga). Dessutom behöver jag inte känna mig stressad när jag sitter och väntar på att grabbarna ska bli färdiga med sina aktiviteter vilket ju också har en positiv påverkan på humöret. Som effekt av denna (för mig totalt omvälvande) förändring, så är jag trött som en gnu på kvällen och går nöjt och lägger mig samtidigt som barna.

Så nu är det slut på nattsuddandet och med det så är nattugglorna utrotade i området!

Satt med artikelsök i soffan när den store sonen kom och satte sig i soffan bredvid för att titta på tv´n en stund. Han bläddrade runt bland programmen och hittade väl inget bra för han fastnade framför Top Model. Han tittade i ett par minuter och kommenterade innan han gick ifrån tv´n; Mamma, du vet när tjejer är osams så kallar de varandra för olika saker och skvallrar och sånt. När killar är osams så händer det ju att de ger varandra en smäll eller så. Men, du, en smäll gör ju ont en stund. Ord kan göra ont mycket, mycket längre!

Det är mycket nu!

Den nya kursen Socialisation, Identitet och Relationer drog igång med buller och bång, det innebär att vi har fyra parallella delmoment som alla kräver sitt engagemang och så småningom måste man även börja fundera lite mer seriöst över hemtentan.
Så har vi också grabbarnas aktiviteter, det är träningar, matcher och tävlingar. Missförstå mig rätt, jag tycker det är himla kul med deras aktiviteter men det tar en hel del tid! Dessutom är det en hel del läxplanering och motiverande för skolarbete för tillfället och det tar både tid och en massa energi.
Lilla hunden ska ju också få sitt såklart, långpromenader kan som tur är förvandlas till tidfördriv när grabbarna har träning ibland men vissa andra saker som pälsvård görs bäst i hemmamiljö och knaprar duktigt på tidsschemat.
Hemmet behöver ju hållas efter lite också så att dammtussarna inte anfaller när man går mellan rummen. Med barn*2, hund och katt så har dammtussarna en otroligt snabb tillväxtkurva här hemma kan jag lova så det kan inte gå så värst lång tid mellan städtillfällena. Fast om jag börjar sälja tussarna istället så tjänar jag både tid och pengar, undrar hur marknaden för dylika tussar kan se ut?

För det mesta känns den här tillvaron väldigt mycket helt okej och rätt men just nu är jag bara så vansinnigt trött. Igår kväll hamnade jag i soffan när Idol började och kunde inte röra mig ur fläcken förrens vid samma tid imorse och det inte en helt okej känsla...

Nycklar, jag säger bara det, nycklar...
De har en märklig förmåga att bli rätt många och dessutom kan de hamna på de mest konstiga ställen utan att man har en aning om hur det gick till. Jag har vid ett tillfälle hittat dem i kylskåpet efter att ha letat länge och väl men det skyller jag på att jag var extremt hungrig och trött när jag kom hem kvällen innan!
Eftersom jag lyckats samla på mig ett gäng nycklar som går både lite hit och dit så har jag delat upp dem på två nyckelringar för att slippa dra runt på alla samtidigt (kanske vore bra om man ser det ur träningssynpunkt). På den ena sitter de som används i stort sett dagligen och på den andra de som används mer sällan, den sistnämnda brukar bo på ett speciellt ställe. Lustigt nog fanns den inte där borde vara när jag för någon vecka sedan skulle ner i källarförrådet. Letade runt på andra möjliga "bra" ställen den kunde ha hamnat på men si det hjälpte inte ett dugg! Sedan dess har jag letat. Och letat. Efter möjliga "bra" ställen där jag kan ha lagt den i förbifarten. Alla väskor gicks igenom (och vad är det med oss tjejer och handväskor egentligen?), inga nycklar men däremot fem tändare och ett nagellack som jag undrat över vart det tagit vägen. Av bara farten fick kryddskåpet sig en välbehövlig utrensning och andra köksskåp fick sig också en rejäl genomgång. Igår kväll började jag snegla mot garderoben men kom på bättre tankar än att riva ut alla kläder mitt i natten. I morse var det så dags att bege sig mot skolan och jag hade börjat packa ihop det som skulle med när jag stilla undrade varför väskan såg så lustig ut, som om något tungt och klumpigt var i den fast den var tom. Kan tillägga att jag redan letat igenom den väskan en fyra-fem gånger utan att upptäcka att vad som gömt sig i mittfacket...