Årets julkalender är Mysteriet på Greveholm – Grevens återkomst, det är en fristående uppföljare till Mysteriet på Greveholm som sändes som julkalender 1996. Vill minnas att den var rätt så omtyckt så det blir nog bra. När man ändå är inne på "julkalendrar jag minns" så är det framförallt en som hamnar i topp, nämligen Trolltider.  Den sändes inför julen 1979, då var jag sex år gammal och åh, vad jag tyckte om den! Bara introt väcker massor av minnen...

 

 

Storstädning, garderobsrensning, spontanresa till grannlänet vilket innebar dataspelstittande för lille pojken och kompisumgänge för mig, julbak (tre sorters kakor, lussekatter och mammas sirapslevar), pepparkaksdegfixande, hundbadande, balkongräckesgranrisuppsättning, paketinslagning, en släng migrän, svägerske- och brorsbarnsfirande, frisörlekande (för andra gången denna helgen till och med, har lite svårt att förstå att ni vågar men det är ju jag det). Helgen har kort sagt gått skitfort men det blev en hel del vettigt och en hel del trevligt gjort! Okej. migränen ingår inte i vare sig kategorin vettigt eller trevligt utan får stå och skämmas lite för sig själv i någon vrå...

 

Jag brukar verkligen inte förvänta mig något speciellt när jag sticker iväg på spontanbesök, möjligtvis trevligt sällskap då, men titta här vad jag fick med mig hem;

Tack snälla Åsa, den är jättefin!

 

 

Efter en himla massa velande, ska jag eller ska jag inte, nä eller jo, si eller så fram och tillbaka så kom jag fram till att det fick vara dags för en förändring. Tiden var redan bokad så det var bara att åka dit, sätta sig och låta sig förvandlas...

 

före

 

under

 

efter

 

Jaha, så var det dags igen. Eller igen och igen, bilen har ju faktiskt behagat gå rätt problemfritt trots viss mobbning efter snigelns liftande i somras.

I vilket fall som så ville den inte vara med längre i fredags men som tur var så var jag nästan framme vid jobbet så den valde ju trots allt en lämplig plats att bli trasig på. Det kunde ju varit på vägen hem mitt i natten. Eller på motorvägen. Eller för all del, det kunde hänt mitt ute i skogen utan mobiltäckning. Man får liksom se det från den ljusa sidan och vara lite tacksam för att det inte var värre...

 

Men det var inte utan att det kändes lite såhär;