inte okej...
Det är inte okej när färgen räcker till två strykningar sånär som på en tapetvåd. Inte okej! Inte! Okej!
Ville bara säga det.
regnet det bara öser ner...
och jag vill inte gå ut...
Torpöns höghöjdsbana...
Där bland tallarna på Torpön finns möjligheten att ge sig upp bland trädkronorna och svinga sig från träd till träd som Tarzan. Okej, det var kanske en liten överdrift just det där med Tarzan. Men en klätterbana finns, eller rättare sagt fyra, på olika höjder och med olika svårighetsgrader. Dit ville grabbarna åka så vi packade in oss i bilen och åkte dit. Sedan var det fritt fram för klättrande! Jag hade Lilla Bus med mig som anledning till att inte kunna ge mig upp i träden. Nästa sommar kanske... Efter klättrandet blev det ett stopp i glassbaren för valfri glass, en god avslutning på eftermiddagen!
kvällspromenaden...
Det skulle bli kvällspromenad i grannbyn ikväll eftersom den store sonen skulle vara med på klubbmästerskap i standardpistol. Solen sken och allt verkade gynnsamt för en trevlig runda runt väl valda delar av grannbyn. Alldeles lagom varmt tyckte Lilla Bus och jag. Då bestämde sig vädret för att vända på en ytterst liten femöring. Från strålande sol till ösregn på mindre än en minut. Jag tror inte att jag egentligen behöver skriva ut att vi var utan paraply och därmed blev blöta men jag gör det ändå, vi blev genomblöta! Vi försökte vänta ut regnet under ett träd men det hjälpte bara till en början, det skvätte snart på lika bra där som på vägen så det var lika bra att gå. Så det gjorde vi, gick ändå alltså. Som tur var så var det varmt så det var skönt i alla fall. Jag kanske bör tillägga att det sista var min uppfattning, Lilla Bus är inte förtjust i någon form av vatten alls förutom det som går att hitta i en vattenskål.
Efter en stund gav regnet med sig och solen tittade fram igen och naturen bjöd på droppande träd och lättande dimma, tyvärr så vill inte min mobil riktigt fånga det jag såg men jag kan ändå bjuda på ett litet smakprov på omgivningarna i grannbyn!
bakad potatis med laxröra...
En av utmaningarna man står inför som nyligen gastric bypassopererad är att variera maten. Tanken är att man ska äta sex gånger om dagen; frukost, lunch, middag och tre mellanmål. Det hinner gå ungefär 2,5 timma mellan måltiderna så det gäller att vara lite förberedd på vad som ska ätas under en dag, annars är det väldigt lätt att man missar en måltid av bara farten! Under puréperioden som varar i tre veckor får man rådet att undvika ris och pasta, kvar blir då potatisen som med andra ord får vara tillbehör till ca 42 måltider under den perioden. Visst finns det lite annat att äta men mycket potatis blir det. Och kokt potatis i all ära, det är gott men det blir faktiskt lite trist i längden så visst är det tur att man kan göra så många olika saker med den lilla knölen!
Bakad potatis är gott och det går ju alldeles utmärkt att baka en normalstor potatis som blir lite mer lagom till den opererade magen. Röran som ska serveras till ska helst falla isär av sig själv och då jag just nu är inne på fisk i allmänhet och lax i synnerhet så jag satte mig att söka efter laxröra och hittar detta toppenrecept på direkten.
Ca 250g lax
2 dl Créme Fraîche
2 msk majonnäs
2 msk senap
Saft från en halv citron
2 tsk torkad timjan
Salt och peppar
Jag valde att ha i varmrökt lax vilket är favoriten framför alla andra just nu men det går lika bra med vilken tillredd laxsort som helst. Åh, vad det smakade bra, väl värt att testa!
Bilden är lånad på samma sida som jag hittade receptet, http://monasmatkrig.blogg.se,
för det smakade så bra så jag inte hade den minsta lilla tanke på att ta fram kameran...
gastric bypass..
Efter många om och men och lång tids funderingar så bestämde jag mig. Jag skulle "ge upp" jojo-bantandet och ge mig själv en rejäl chans till ett friskare, gladare liv. Den resan startades upp i januari med att jag rannsakade mig själv och skickade iväg en egenremiss till den klinik inom landstinget som har hand om överviktskirurgi. Sedan följde informationsmöte på Vrinnevisjukhuset och på Aleris i Motala som skulle utföra själva operationen.
Under våren var det läge att göra vissa förändringar, dels så slutade jag att röka och dels utökade jag hundpromenaderna, förändringar som var nödvändiga för att minimera riskerna vid operationen men bättre ork är ju inte så dumt överlag.
När det var tre veckor kvar till operationen gick jag över på VLCD, very low calorie diet, pulverdiet med andra ord. Det gick över förväntan trots att de är rätt tråkiga och smaklösa de där pulverpåsarna.
Den 21 maj var det så dags, jag blev sövd och under tiden kopplade de om därinne i magen. Jag mådde riktigt (oförskämt!) bra efter operationen, visst gjorde det lite ont efteråt och jag var stel och öm men det var ju inte så konstigt trots allt. Efter operationen var det återigen flytande kost som gällde men nu handlade det om riktig mat i flytande form. Fick snudd på en religiös upplevelse av att äta spenatsoppa och kokt ägg nermixad till en jämngrön soppa, det var så gott med rena smaker efter pulverdieten! Jag var sjukskriven i två veckor vilket var alldeles lagom för mig, i slutet av den tiden kände jag mig helt fysiskt återställd.
Nu har det gått en månad efter operationen och vågen visar på mindre siffror för varje vecka. Jag äter mat i pureform (ska göra det i en vecka till), dvs rejält mosad eller mixad mat. Trots att det är små portioner så har jag hittills inte blivit speciellt hungrig mellan måltiderna. Det enda jag märkt att jag inte tål längre är naturdiets eller nutriletts smoothies, lite typisktg då det var de jag tyckte var goda bland den typen av produkter. Konditionen och orken är bättre än på många år och det gör allt mindre ont i kroppen tack vare att den är lite lättare att släpa runt på.
Trots att det gått så kort tid efter operationen så är jag jätteglad över att jag tog beslutet om att söka efter just den här hjälpen!
Så här piffig är man strax före operation, lägg till en sjukhusskjorta på detta...
Frukost på sjukhuset dagen efter operationen.
1 dl fruktsoppa och 1 dl filmjölk tog hela förmiddagen att få i sig, mättnadskänslan var enorm!
jordgubbstårta...
Skolavslutning ska naturligtvis firas med tårta, i år blev det en riktigt somrig jordgubbstårta!
Under jordgubbarna och grädden gömmer sig en chokladbotten med vaniljkräm samt grädde och jordgubbar som fyllning. Jag åt också en liten bit, med betoning på liten. Men jag vet åtminstone hur den smakade... :-)
Tårtbottnen blev riktigt saftig och gos så den kan verkligen rekommenderas! Kanske ett tips inför midsommarfirandet?
Till en form på ca 25 cm i diameter behövs;
3 ägg
3 dl socker
75 g smör
1,5 dl mjölk
4 dl vetemjöl
0,75 dl kakao
3 tsk bakpulver
2 tsk vaniljsocker
Ägg och socker ska i vanlig ordning vispas poröst. Smöret ska smältas och sedan blandas med mjölken, därefter ska det ner i äggblandningen. sedan siktas mjöl, bakpulver, vaniljsocker och kakao ner i smeten. Nu är det klart att hälla ner i den smorda och bröade formen. In i ugnen på 175 grader i ungefär 40 minuter.
stor pojk...
Hur gick det här till egentligen?
Där satt jag i kyrkan och väntade på att grabbarna skulle få sommarlov, inte nog med det, det var sista gången den store pojken skulle få sommarlov från just den här skolan! Han kommer aldrig mer sitta i just de här kyrkbänkarna och vänta på att få gå ut till många, långa, härliga sommardagar. Han kommer istället att få sitta någon annanstans och vänta på de där sommarlovsdagarna istället. Men nog om honom nu, för där satt jag i kyrkbänken och var så nostalgisk som man bara kan bli vid sådana tillfällen då tanken plötsligt slog mig. Den Tanken. Det är nästan (obs, nästan!) 25 år sedan jag upplevde detsamma som den store pojken fick uppleva den här dagen. Den tanken kändes nästan lika märklig och omöjlig en stund som när man tittar på stjärnhimmeln och inser hur liten man är. Men hur gick det till? 25 år (nästan!!!)? Jistanes vad tiden far iväg. Tur man inte tänker på det varje dag!
Men sommarlov blev det för båda grabbarna vilket firades med hembakt jordgubbstårta och saft när vi kom hem. I höst väntar nya äventyr för den stora grabben som hoppas på att komma in på Bygg och anläggning på Ljungstedska i Linköping, han vill gå i morfars fotspår och bli grävmaskinist vad det lider.
Bilden är lånad från kompisens facebook...
hoppsan...
Det var inte riktigt meningen att det skulle ta så lång tid innan ett nytt inlägg dök upp här på bloggen. Egentligen har jag haft massor att pyssla med, tänka på, fundera över, förbereda inför och därmed även haft massor att skriva om men det har helt enkelt inte blivit av. Ändring på det nu då!
Om det blir som tänkt så kommer det flera inlägg inom kort varav en hel del kommer att följa det tema som varit tongivande den sista tiden.
