träningssällskap
och så var det här med plus då
Nu går det ju inte för sig att slänga sig med termer som plus och minus och sedan bara ge ut minussidan så här kommer plussidan också!
+
Går ner i vikt – Ja, det var väl ändå målet med det hela liksom!
Bli mindre – Lite samma sak här, klart man blir mindre också när vikten minskar men det är ändå lite skillnad, det ena märker man av på vågen och det andra i helt andra sammanhang men positivt är det!
Friskare – Har väl inte direkt med själva operationen att göra utan snarare en del andra system i kroppen som för tillfället gillar läget som följer av operationen och därför boostar imunförsvaret. Inte en sjukdag det senaste året!
Bättre kondition – Återigen, har ju inte med själva operationen att göra men är definitivt en följd av allt motionerande som underlättats rejält av nämnda operation.
Piggare – Lite typ samma som bättre kondition.
Mindre ont i kroppen – Tja, prova att bära runt på en 50-kilosvikt så får vi se vad som börjar protestera först. Sedan lägger vi av oss samma 50-kilosvikt och känner skillnaden, en helt okej känsla skulle jag vilja påstå!
Orkar röra på mig mer – En mycket trevlig följd måste jag säga, att orka gå en runda utan att det känns som om hjärtat ska hoppa ur halsen och som att lungorna försöker vrida sig kring sin egen axel för att få fatt på lite syre. Allt är liksom en hel del lättare nu.
Handla nya kläder – Det finns ju massor att välja på! Jo, det är faktiskt kul även om jag inte är helt säker på vad jag gillar i klädväg, jag får väl testa runt lite (lite tonårsidentitetsletandekänlsa över det hela faktiskt) och se vart jag hamnar. Jag har dock tagit ett stort steg på vägen, sist jag var inne i en klädbutik (typ alldeles normal medelsvenssonsk klädbutik som Kappahl) så gick jag faktiskt inte ens i närheten av Generous-avdelningen, det är lite av både ett framsteg och en milstolpe!
Uppskattar god mat på ett annat sätt – En av de stora frågorna före operationen gäller ju faktiskt om man kan äta och njuta av mat efteråt. Och ja, det kan man. Att man kan, verkligen! Tror faktiskt att jag njuter mer av god mat nu än före operationen. Grejen är ju den att man bara tar det som man tycker är allra godast, dessutom tar man god tid på sig att äta det man har på tallriken och för mig som tidigare varit en stressätare av rang har det höjt själva matupplevelsen rejält!
Diabetesen är uppskjuten på obestämbar framtid – Inget negativt med det inte!
Handdukarna når helt plötsligt runt kroppen – Ja, numera kan jag faktiskt svepa in mig i en handduk igen! Tragiskt nog gick det inte ens att fästa ett badlakan runt samma kropp för ett år sedan, så det är en positiv upplevelse.
Det är mycket enklare att måla tånaglarna – Tja, man kan ju säga så pass att försök måla tånaglarna när du nätt och jämt når ner till dem. Gör sedan om det hela men skillnaden är nu att du med lätthet når samma tår som i första exemplet. Kan du tänka dig skillnaden? Den är enorm kan jag annars säga! I sommar kommer mina tånaglar få byta färg titt som tätt!
Jag kan springa igen – Ett fantastisk plus i min värld! Jag löser det ena världsproblemet efter det andra när jag är ute och springer, tyvärr minns jag inte ett skvatt av dem när jag är tillbaka efter rundorna men jag är väldigt säker på att det är en skitbra stressventil för mig!
Sömnen förbättras – Skillnaden är milsvid! Men bara tanken på all vikt som tryckte mot lungorna och inte lät dem göra det de är bäst på. Och kroppen som aldrig riktigt kunde koppla av eftersom det gjorde lite ont här och var även under natten. Och den egna stressen och oron över vikten. Det är lite ledsamt egentligen, att inse vilken misshandel jag utsatte mig själv för med all denna övervikt.
Självklart finns det många mer plus (säkert ett och annat minus till också) och det kan hända att listorna uppdateras med tiden men den stora grejen är väl att det är så många små saker som gör tillvaron så mycket trevligare, bättre eller lättare. Listan kan ju göras hur lång som helst om man tänker på hur mycket enklare det är att till exempel ta upp ett tappat papper, eller hur mycket trevligare det är att dammsuga lägenheten utan att bli genomsvettig för att inte tala om att byta däck på bilen. Det hela kan nog enklast sammanfattas med att för mig har operationen gett en helt annan livskvalitet och jag är evigt tacksam för att jag fick den här andra chansen till att leva!
plus och minus
Med en gastric bypass följer naturligtvis både bra och dåliga saker och jag har försökt sammanställa en plus- och minuslista över hur JAG har blivit påverkad av att ha genomgått den här operationen. Vi börjar med minuslistan för den blev trots allt kortast!
-
Att inte hinna med i tanken - Detta kan ju tyckas vara lite larvigt, lite I-landproblemaktigt sådär men det är en av de saker som jag tycker är svårast att förstå sig på. Visst kan jag se i spegeln att det har hänt massor och när jag tittar på min före- och framtillnubild så ser jag att det är en stoor skillnad. Men likväl är det skitsvårt att få in det rent mentalt. Jag tar fram för stora storlekar när jag ska prova kläder, känner mig fortfarande störst i rummet osv. Jag försöker jobba på detta men det får väl lov att ta lite tid.
Andras attityd - Till operationen i stort, har fått flera märkliga reaktioner när jag sagt att jag opererat mig, det är liksom som att orden fastnar hos en del och att de inte vet vad de ska säga. eleer vad de ska tycka. Det är i och för sig mer deras problem än mitt men ändå lite störande.
Att tappa hår - Jag började tappa hår ungefär två månader efter operationen, anledningen till att man gör det är väl att själva operationen i sig är ett rätt stort ingrepp på kroppen men även att man faktiskt ligger väldigt lågt när det gäller energiintag. Vilken av anledningarna som är mest rätt är svårt att säga, det är ändå trist att se hur håret faller i stora tovor vid hårtvätt. Eller borstning. Eller bara av sig självt. Men det går över. Strax före jul började jag se små fjun runt hårfästet och det fastnade mindre hår i borsten så nu är det på g igen!
Dumping - Att må illa av det man äter är inte så kul men det är ju också en av anledningarna till att man inte återgår till väldigt felaktiga matvanor så det får lov att vara lite okej också. Jag tycker att jag känner av rätt fort om det håller på att gå åt det hållet så att jag undgå att bli riktigt dålig.
Att garderoben bli tommare och tommare - Det är dyrt att byta ut garderoben! Och nu finns inte ett endaste plagg kvar sedan starten förra året och på slutet har rensningar fått ske med kortare intervaller. på ett sätt kul men lite stressande för plånboken!
Att handla nya kläder - Jo men faktiskt, jag vet ju knappt vilken stil jag har, vad gillar jag egentligen?
Den ”nya”, lite skrynkligare hudkostymen - Det är inte bara huvudet som inte riktigt hänger med i viktminskningen om man säger så. Nu har jag väl ändå tur och har inga extrema hudveck som hänger och slänger, det känns lite som om att man har en skugga bakom sig när man ligger raklång i sängen. Man liksom flyter ut lite...
”nu ska du väl ändå inte gå ner mer?” - Bara för att jag har gått ner en stor siffra så betyder det väl inte att jag inte behöver gå ner mer. Det handlar väl mer om skillnaden mellan start och mål än om själva sträckan i det här fallet.
gofika på jobbet
jubileum
operationen och dagarna efter
Smått nervös blev jag skjutsad in till Aleris mottagning i Motala den där tisdagsmorgonen efter att ha tagit morgonduschen med descutan (hallå svintohår). För att man skulle slippa sitta och vänta och bli supernervös så var två personer i taget kallade till operation, först ut för dagen var jag och en tjej till och vi blev snabbt omhändertagna av personalen. Först av allt fick vi klä om till snygga sjukhusoutfits, sedan kom en sjuksyster in och vi fick fylla i lite papper. Efter det tog det inte lång tid innan vi var på väg mot operationssalen. I operationssalen blev jag ett väldigt trevligt bemött, alla var mycket noga med att berätta vad de gjorde så man kände sig på något sätt supertrygg mitt i allt det nervösa inför operationen. Snabbt jobbade de också så innan jag visste ordet av så var jag färdig och det var dags att sova.
På morgonen fick vi frukost på sängen, att få äta var en speciell känsla kan man lätta säga. Efter ett par skedar lättfil var jag supermätt men så gott det var! Efter att ha levt på pulverdiet i tre veckor så var det helt fantastiskt att få känna andra smaker!
De första dagarna var sega på promenadfronten också, den första ”långpromenaden” tog säkert den dubbla tiden mot vad den brukade ta, jag fick håll och var klippt slut när jag kom tillbaka.
Den första tiden efter operationen var det mycket tänk på dryck och mat. Att få i sig vatten så det räckte, att planera in måltiderna, att röra på sig och att ta de där sprutorna på sig själv såklart. Man fick nämligen med sig att antal sprutor med sig hem för att minska risken för blodproppar efter operationen, vill minnas att det var tio stycken som jag skulle ta en gång om dagen. Första gången jag skulle göra det hemma så tog det sin lilla tid, jag satt länge och väl och velade med den stackars lilla sprutan i handen, till slut kom jag på att om jag tittade i spegeln istället för direkt på magen när jag skulle sätta sprutan så gick det som en dans, ingen tvekan och inte gjorde det ont heller!
januari
resan mot en gastric bypass
För drygt ett år sedan satt jag med en remissbekräftelse från obesitaskliniken på Vrinnevisjukhuset i min hand. Över jul och nyår hade jag funderat fram och tillbaka kring tanken på en gastric bypass. Var detta något för mig? Hur skulle livet se ut som opererad? Hur skulle livet se ut utan operation? Jag läste på forum och på bloggar om för och emot och försökte få fram vad jag själv tyckte och ville. Jag valde efter många om och men att skriva en egenremiss, i en sådan ska det framgå saker som hur länge man varit överviktig, vilka problem det medfört, om man ligger i riskzonen för andra sjukdomar pga fetman, hur man tidigare försökt gå ner i vikt, vad man har för inställning till vikten och till operationen, vad man förväntar sig och lite till. Att jag valde att skriva en egenremiss berodde till stor del på att läkarna på ”min” vårdcentral ofta är inhyrda och att det här med vikten var ett känsligt ämne för mig och som jag inte ville prata med någon nedlåtande läkare om. Annars är det nog vanligare att gå till sin läkare och be dem skriva en remiss till närmsta obesitasklinik. Under tiden jag skrev egenremissen blev jag verkligen på det klara med att det här var min väg att gå och det var med bävan för ett negativt svar som jag skickade iväg egenremissen.
Strax efter remissbekräftelsen dök det upp en kallelse till ett informationsmöte på Vrinnevisjukhuset. På det mötet fick man information kring operationen men jag vill minnas att det inte var några direkta nyheter de kom med, mycket av det de pratade om hade jag redan läst om på nätet. Om man fortfarande var intresserad av en operation efter informationsmötet så skulle man bli uppringd dagarna efter för att bli satt på kö och visst var jag intresserad! Ett av kraven de hade för att man skulle få genomgå operationen var att man skulle vara rökfri så där och då bestämde jag mig för att jag hädanefter skulle vara ickerökare och det är jag faktiskt fortfarande. När samtalet kom ett par dagar senare valde jag att tacka ja till möjligheten att bli opererad på Aleris klinik i Motala, väntetiden kunde vara något längre men närheten kändes trygg.
I slutet av mars satt jag på ett informationsmöte i Motala, där fick vi som var närvarande veta vad Aleris ansåg vara rätt efter operationen, vad man skulle tänka på, hur och vad man skulle äta osv. Dessutom blev vi vägda, mätta och synade i sömmarna för att veta hur mycket man skulle gå ner inför operationen. 135 kg var mitt utgångsläge och minst 5 av dem skulle bort var kravet men allt som försvann innan operationen var bara positivt. Nu när jag verkligen blivit godkänd så var det bara att köra på, Blondie fick hänga med på många och långa promenader. Eller så långa var de inte till att börja med, 135 kg släpar man inte kring på helt ostraffat kan jag säga. Aj vad ont det gjorde både här och var i kroppen men så småningom blev promenaderna i alla fall skapligt långa. De tre sista veckorna inför operationen skulle man flyta, dvs bara dricka typ nutrilett, naturdiet eller liknande pulverdieter. Det gör man för att vikten ska minska men även för att levern ska krympa ihop och vara så lite i vägen som möjligt under själva operationen. Inte var det gott men det gick, det gick tom lite lättare än vad jag trott innan tack vare att det numera finns lite olika smaker att variera i mellan.
Den 21 maj var det så dags för själva operationen…
februari
Tänkte inleda månaden med några viktiga datum från Temadagar.se...
1 Februari
Löpningens dag (1:a lördagen i februari)
Vegetariska dagen*
5 Februari
Nutelladagen*
6 Februari
Semikolonets dag*
13 Februari
Tandborstbytardagen*
14 Februari
Alla hjärtans dag*
Alla Hjärtebarns dag*
15 Februari
Internationella barncancerdagen*
Geléhallonens dag*
27 Februari
Internationella isbjörnsdagen*
28 Februari
Internationella musarmsdagen*
Myggholkens dag*
Så hitintills så kör jag på vegetariska dagen (ingen skinka till frukosten här inte!), kan hända att det får bli ett halvdagsfirande beroende på hur dagen tänker sig se ut och löpningens dag ska jag ta och fira med en runda lite senare!
