skolavslutning
Jo men så var det då dags för den lille pojken att sluta nian. Och naturligtvis så blev mamman lite rörd av att se sin lille pojk uppklädd i kostym och allt. Larvig mamma tyckte sonen och suckade högt.
Här är avslutningen redan avklarad och sonen vill helst av allt byta om och inte alls leka fotomodell.
Efter betygsutdelningen blev några elever uppropade för att komma fram och ta emot diplom, den lille sonen var en av dem och då hade mamman stora svårigheter (typ tur-att-jag-stod-längst-bak-i-kyrkan-stora svårigheter) att hålla tårarna inne. Att ha gått från tre godkända betyg i sjuan till att alla är godkända eller bättre ÄR verkligen fina framsteg och det tror jag att den lille sonen vet om men ändå väldigt roligt att han fick en extra bekräftelse på sin insats!
Efter kyrkan väntade rabarbersaft och somrig tårta i kylskåpet, namnamnam...
maj
Sakta men säkert har passen ökat både vad gäller mängd och längd igen. Jag är fortfarande lite försiktig med knät och känner nog efter lite mer än vad som behövs men peppar peppar, än så länge håller det sig i schack och ingen är gladare för det än jag!
Den sammanlagda summan för månaden blev 92 km och totalt för året har jag kommit upp i 481,7 sprugna km, så snart har jag kommit halvvägs till att uppfylla ett av årets mål!
På tal om det så måste jag revidera årets mål lite med tanke på att våren inte gick riktigt som det var tänkt, några nya lopp till hösten måste ses ut och så är det kanske dags att börja fundera lite på vad nästa år ska bjuda på.
Kanske är en anmälan till denna upplevelse något att fundera på?
Vissa mål är ju trots allt inte riktigt av den typen som bjuder in för att vara spontan utan kräver en viss tid av förberedelser, dessutom brukar taket för max antal deltagare till just den här begivenheten nås långt innan anmälningstiden går ut så jag får väl klura lite på detta en stund.
Bäst att knyta på sig skorna och ge sig ut på nästa runda!
