När jag ändå var ute för att gå förbi vårdcentralen och låta dem ta lite blodprov inför måndagens uppföljning av magoperationen så passade jag på att gå en ordentlig morgonpromenad. Efter gårdagens ihållande regn så var det blött och disigt men det var nog så vackert! Efter promenaden var det skönt att komma hem och få sitt morgonkaffe och lite frukost! 

Här är det två som inte var lika begeistrade i dagens väder, balkongen var ett bättre alternativ tyckte båda bekvämmissarna!

Morgonen bjöd på ett långdraget duggregn, vilken himla "tur" att jag sparade inomhussysslorna tills idag! Efter frukost och lagom många kaffekoppar gav jag mig så på städningen. Till att börja med dammsugades det upp ett antal döda flugor och annat elände som förgäves hade försökt ta sig ut fönstervägen innan de dog svältdöden eller hur nu alla insekter dör inomhus när inga flugsmällor finns i närheten, sedan blev det mer normal städning med dammande, dammsugande och golvtorkande. Så nu är det rätt okej inomhus inför sommaren i alla fall. Efter städningen blev det lite mer kaffe och lite läsning tills regnet gav upp. Då var det nämligen dags att åka hem! På hemvägen stannade jag till för att föreviga en figur som står på pass i skogen i närheten av Blåvik, natt som dag, i sol som i regn. Skulle tro att just den här filuren stått där i sådär en 30 år eller något sådant. Lite roligt att veta att det finns små spår efter pappa och hans grävmaskin lite överallt i skogen, undrar vad mer han har hittat på... Tror han får ta med mig ut på lite sightseeing någon gång i sommar.   

 

 

 

 

Tog en skön skogspromenad när gräset var klippt! Så skönt!

Jag har fyllt år. 41. Jag får byta åldersgrupp från 36-40 till 41-45 i en del undersökningar. Eller kanske från 31-40 till 41-50. Och det är väl ungefär den skillnaden det innebär att bli ett år äldre i år. That's it liksom. Och det är helt okej. 

 

Mina grabbar fixade tacos till sin mamma när hon kom hem trött efter jobbet. Och så fick jag en blomma och en skål med djungelvrål. De vet vad mamman behöver de där pojkarna... :)

 

En liten summering av april månads träning. Det tar inte lång tid det... Knät fortsatte bråka ett par veckor till och sedan blev jag typ helt orkeslös.Först efter det kunde jag börja springa lite lugnt igen. De första gångerna gav sig knät till känna litegrann, eller så kanske det är så att det är jag som känner efter väldigt mycket av rädsla för att det ska börja göra skitont igen. I vilket fall som så känns det bättre nu så det finns lite hopp om framtiden trots allt. Halvmaran får dock vänta tills senare!