Härom dagen fick jag veta att en person som är viktig för mina barn går i flyttankar. Flyttankar som skulle innebära en enkel resa på drygt 30 mil för grabbarna om de skulle hälsa på.

 

Har brottats med besvikelse, ilska och uppgivenhet under helgen, kanske helt i onödan för vad jag vet så är det inte bestämt än. Fast tankarna finns där.

 

Men vi har klarat av detta förut, grabbarna och jag. Och jag är övertygad om att vi gör det igen om det blir så.

 

Men det är inte utan att jag undrar hur tankarna går? 

 

Har i några dagar brottats med rätt rejäla inte-kan-väl-jag-känslor. Kom fram till att det väl är bra att utmana sig själv så i ett svagt (eller starkt?) ögonblick svarade jag ja på den förfrågan som gett upphov dessa känslor.

 

Framtiden får väl utvisa vad resultatet blir men jag kan avslöja att det har med bilden nedan att göra!

För någon vecka sig stod familjens ungdomar i köket och ondgjorde sig över att det inte fanns någon majonäs hemma. Det var hamburgare som stod på menyn och det fanns fler än ett tillbehör att välja på men det var just att majonäsen saknades som gjorde att det snudd på blev katastrof. När de båda ungdomarna lyckats bygga ihop var sin hamburgare (trots avsaknaden av majonäs) och vi hade satt oss ner för att äta så la mamman fram ett förslag som båda grabbarna köpte direkt till mammans stora förrvåning.

 

Förslaget löd så här; båda grabbarna får ta ansvar för en vecka i månanden och mamman ansvarar för de veckor som blir över. När man har hand om sin vecka innebär det att man får bestämma vilken mat som ska ätas (mamman var snabb med att markera att det inte innebär typ pizza eller donken-mat utan att det ska vara laga-hemma-mat, mamman sätte även krav på att det inte fick bli bacon 7 dagar i sträck under den store sonens vecka), när man bestämt mat får man ta reda på vad som behöver handlas hem för att det ska kunna genomföras utan majonäskatastrofer eller andra typer av katastrofer. Sedan får man vackert följa med och handla veckans mat och med det menas att mamman går runt i matbutiken som en osalig ande under tiden som aktuell son plockar ihop matvarorna. Som bonus får även aktuell son stå för matlagningen två gånger under sin vecka och mamman står för resten.  

 

Båda grabbarna var till mammans stora förvåning med på noterna, det ända bekymret var om de skulle få betala maten själva men där tyckte mamman att om de är med och planerar, handlar och lagar mat så får mamman faktiskt lov att fortsätta stå för betalningen. 

 

Projekt "en annan sorts matkasse" startar antingen nu till höstlovet eller veckan efter, det beror lite på om grabbarna åker till sin pappa eller inte. Sedan får vi göra någon typ av utvärdering av det hela men jag hoppas att det kan få dem att bli lite mer medvetna om att varor som mjölk och majonäs inte bara dyker upp av sig självt i kylskåpet!

Så var det dags igen, en kort sammanfattning av träningsmånaden som gått. Man skulle kunna tro att löpningen ligger helt på hyllan för tillfället men det gör den inte. Inte helt och hållet i alla fall. "Målet" innehåller ganska mycket spring, det är bara lite för krångligt att lägga in det som spring i dagboken så det får fortsätta stå "Målet" i dagboken bara för att det är enklast så. "Målet" innebär ofta intervaller av olika slag, det kan vara uppför och nerför i en pulkabacke, på längden eller tvären över löparbanorna eller lite allmänt spring hit eller dit för att göra något annat, typ kast med litet bildäck osv. Roligt har vi alla fall! Sedan är det ju faktiskt lite roligt att testa lite andra sätt att träna på, tex så ger afrodansen världens energikick, nästan löjligt roligt pass! Slutet av september innebar dessutom en förkylning så det blev ett antal ofrivilliga vilodagar där.