Lille pojken fyllde år igår, närmare bestämt hela 11 år! Som tradition så får de välja vad vi ska äta på sin stora dag och jag väntade mig något i stil med pizza eller Mc Donalds... Men inte det, nej han la huvudet på sned och sa; mamma, jag vill att vi åker upp till Blåvik och äter kräftor. Så kräftor blev det och en smaskig chokladtårta som efterrätt.
 

När så gästerna blivit mätta på dessa kryp samt tårta så tog jag påsen med skal och Blondie på en liten runda förbi soptunnan, lämnade skalen i den och fortsatte med hunden. Det hade hunnit bli rätt så mörkt så vi såg inte alltför långt framför oss. Helt plötsligt hoppar då en älg över vägen mitt framför näsan på oss( kanske inte mitt framför näsan precis men iaf 10 meter ifrån oss). Blondie och jag stannade till, lika ställda båda två inför det faktum att det faktiskt kan dyka upp djur sådär från ingenstans! Älgen ifråga tittade inte på någon av oss utan sprang åt andra hållet och så blev det tyst igen. Faran över tänkte Blondie och jag och började gå sista biten hem. När vi gått en liten bit till så ser jag nämnda älg stå knappt 10 meter in bland träden, fundersamt tittande på oss nattvandrare, både jag och hunden låtsas som inget och går försiktigt vidare. Tänka sig vad 50 meter kan kännas långt! Med flit valde jag att inte berätta om vårt möte i skogen för barnen... Tror inte att de vågat gå ut och kissa då!