Idag har gudsonen gratulerats, hela tre år stor är han nu! Av oss fick han en egen liten fåtölj och en Totte-bok men bäst av allt var ändå kartongen jag hade klämt ner fåtöljen i. :-)

Självklart så hade jag med mig en tårta också, i år ville han ha en Pippi-tårta!

Tog en tur till  södra grannstaden igår, det var dags för lilla bilen att besiktas. Själva besiktningen gick bra(inga anmärkningar alls) och bilbesiktningspersonen var tacksam över att bilen var nytvättad. Tydligen är det inte så vanligt med nytvättade bilar så här års, något som jag lite senare fick full förståelse för...
Efter lite handling så var det hemfärd och dags för en lite läxtjat samt matlagning. Store pojken hade bestämt att det var dags för lasagne och när den var färdig för ugnen så var det dags för mig att fara iväg på veckans andra möte. Lite stressad kom jag ut på parkeringen bara för att upptäcka att lilla bilen tydligen tyckt att tvätt och vinter inte hörde ihop. Inte en chans att komma in på förarsidan och passagerardörren var lika fast besluten den vid att tvätten var en dum idé.  Högra bakdörren var lite hygglig och behagade öppna sig efter lite påtryckningar(eller snarare utdragningar), nu fanns det iaf en väg in i bilen! Jag fick fälla passagerarstolen och veckla ihop mig så gott det gick. En variant av rutchkana och sidbyte senare så var jag ändå iväg och kom i tid till mötet. Eftersom dörrarna inte heller svarade på bearbetning inifrån så vart det samma väg ut. Tack och lov att parkeringen var var folktom vid tillfället!
Samma procedur efter mötet och ett par gånger till för att få in bilen i garaget. Nu ligger silikonstiftet i väskan så det inte händer igen... Senare på kvällen så var vänsterbenet helt avdomnat och sticksigt efter dagens övningar. Jäkla skitrygg!

Kockan är halv sju på morgonen. Upptäcker att jag igår kväll glömde att sätta mobilen på laddning, alltså är mobilen helt död. Sätter i laddaren och slår på mobilen...

Ange PIN-kod... 1062. Eh, nähä
Ange PIN-kod... 6210 måste det vara. Nähä, inte det

Går och funderar ett tag medans jag försöker få igång killarna här hemma. Javisst ja, så dum man kan vara. Hur kunde jag glömma koden. Helt säker på att jag nu har kommit på den rätta kombinationen så närmar jag mig mobilen igen.

Ange PIN-kod... 5210! Ajdå, hmmm. Ange PUK-kod... Och VART har jag lagt den lilla plastbiten då???

Ibland blir jag rädd för mig själv.

Kvällens möte blev riktigt lugnt. Efter vad store sonen har sagt så hade jag en bild av hurdan nya fröken är och till viss del kan jag nu förstå att han tycker att det är svårt. Egentligen så är det ju en rätt personlig grej men jag misstänker att det handlar om tonläge. Så fort hon behövde tala bara lite högre så blev rösten rätt skarp och det är något mitt bokstavsbarn är känsligt för så är det tonläget! Ja,ja, återstår att se hur våren blir. Hittills har jag fått fyra samtal från henne, kan bli många, många mer...

Precis hemkommen från vårdcentralen och apoteket. När den lille sonen kom in igår kväll efter en timmas bus i snön med kompisar höll han på att bryta ihop. Ansiktet var fullt av elakt små röda prickar! Dessa ville inte ge med sig utan visade sig gladeligen imorse, därav besöket på vårdcentralen. Kraken är överkänslig mot kyla! Och han som tidvis har bott nere på isbanan, inte kul... Besöket på apoteket var inte så roligt heller, medicinen fanns naturligtvis inte hemma så nu måste jag jaga morfar'n och se om han vill ta en tur till Mjölby med mig eftersom min bil förhoppningsvis ska lagas i eftermiddag. Om posten har gjort sitt är bäst att tillägga.
Kvällen kan bli intressant den också, ska på föräldramöte för store pojkens klass. Kanske blir en senare uppdatering i det ämnet...

Har varit lättad över att bilen inte krånglat i kylan. Ja förutom att låsen frös vid första köldknäppen så jag fick klättra in från passagerarsidan. Annars så har den lydigt och snällt startat och rullat på. Ända tills igår... Var på väg till grannstaden då oljelampan började blinka och ett varningsljud hördes som lätt skulle slå min väckarklocka i en intern uppgörelse. Detta höll i några sekunder och väl framme i grannstaden så kollade jag oljan vars nivå var helt normal. På vägen hem upprepades samma procedur så nu står bilen och väntar på att få något utbytt. Hade något med tryckgivare att göra sa bilmeken, rena grekiskan för mig! Hoppas bara att han har rätt och att det inte blir vansinnesdyrt. :-(

Inga större problem att få ur barna igår trots kylan, de traskade glatt iväg för att tillbringa några timmar i backen. Blondie och jag tog vägen förbi på vår runda och tog med bullar och varm choklad(måste komma ihåg att köpa mer oboy, det har strykande åtgång i det här vädret).


Solen visade upp sig från sin bästa sida så det var riktigt skönt att vara ute! Och snö är riktigt kul att få fara runt i, alla dessa spår att nosa i, härligt hälsar Blondie!




Hemkommen igen så började jag plocka bort julen. Kändes som om jag hade tomtar och julpryttlar prick överallt, det tog aldrig slut. I morse hittade jag några små kvarlämnade tomtar på pepperkakshuset och det är inte omöjligt att någon mer har gömt sig.
Blev riktigt nöjd med mina nya gardiner, synd bara att jag nu måste köpa ny soffa och ny bokhylla för att resten av rummet ska kännas lika bra...

... och inte ens katten i sin superpäls vill gå ut. Lovade de inte att denna helgen skulle bli mildare?
Fast solen skiner och det ser så härligt ut så det blir till att bylta på sig och ge sig ut ändå. :-)

Dagens projekt är att plocka ut julen, är sugen på att hänga upp mina nya gardiner i vardagsrummet! :-)

Samlade ihop ungarna och så begav vi oss till min barndoms pulkabacke!
Påbyltad med dubbla byxor, benvärmare, ett antal tröjor och dubbla vantar så var jag faktiskt inte den som frös först!
Det blev några timmar i snön med tefat, soppåsar, korvgrillning och varm choklad. Härligt!

Nu är det minsann riktig vinter! Så där som man minns att vintrar var när man var liten! Massor av snö och kylan som biter en i näsan. Stora snöhögar som gjorda att bygga snökojor i. Härligt. Lille sonen har tillbringat massor av tid nere på isbanan, tänk så kul man kan ha med en gummiplutt och en träpinne... Den store sonen är betydligt mer svårflörtad av vinteraktiviteter, hjälmen klämmer och det är pinsamt med termobyxor. Tror att ungen börjar bli stor minsann.


Hade besök i helgen av lille gudsonen (som faktiskt är stooj kijje nu, snart tre år, vart tar tiden vägen?).
Blondie gjorde debut som slädhund, tror att båda tyckte det var lika roligt. Skillnaden var att den ena av dem var tröttare än vanligt senare den dagen... :-)

Jaha ni mina vänner, nu är det alltså nytt år. 2010...
Och i vanlig ordning så är jag tämligen vemodig vid nyår (denna nyårssjuka verkar ha gått i rakt nedstigande led), året som har gått ska summeras och det känns inte alltid så positivt. Vad har hänt, vad har gjorts och så en liten, liten fundering på vad som möjligtvis kan tänkas hända under året som kommer. Och året som har gått? Ja, det känns lite som att allting har legat på is. Inget speciellt har hänt, det har bara gått och blivit dåtid helt enkelt. Och året som ligger oskrivet framför oss? Sånär som förhoppningen om att få kalla mig student igen så låter jag det förbli oskrivet och får istället försöka lova mig att se det med öppna ögon och med positivt tänkande.

Gott nytt år på er!