Efter dagens något förlängda studiebesök hastades det iväg till grannstaden för att vara barnvakt åt den lille gudsonen. Eftersom det var en riktigt varm och härlig dag så sa vi att innan vi for hem till honom så skulle det bli glassköp. Sagt och gjort, en liten tur förbi Konsum och så satt vi snart i bilen igen med varsin smaskig glass. Då kom den. Kommentaren! Anna, vet du vad? Nej, sa jag, för jag hade verkligen ingen aning om vad han satt och funderade på. Jo, du måste skaffa dig en pappa. Och han ska sova bredvid dig. I din säng vet du! Underbara ungar, en sådan logik kan bara komma från en fyraåring.

Samma goding förklarade högljutt från toaletten att han minsann var lik honom som sjunger "Ajje, ajje, ajje" nu när han var nyklippt!

Det är inte många dagar kvar nu.

I skrivande stund så återstår 2 studiebesök, ett gruppmöte, en muntlig presentation och lite mer pappersarbete. Allt ska vara klart till den 8:e juni, då är första året avklarat och jag har plugguppehåll till slutet av augusti! Helt otroligt hur fort det här året har gått... Misstänker att sommaren kommer att gå rätt fort den också, jag kommer att jobba i ett glatt gäng, grundtanken är att det ska lagas mat till kommunens äldre så jag hoppas att jag inte har glömt bort allt vad matlagning i storkök innebär! I övrigt har jag beställt fint väder till mina lediga dagar, Blåvik, bad, en hög med underhållande sommarläsning väntar (har inte haft ro att läsa något som helst skönlitterärt under året) och så blir det självklart lite påhitt med sönerna, det gäller att passa på så länge de vill umgås med sin mor!
:-D

Det är inte bara skolarbetet som har gått i en flygande fläng, den store sonen har växt med ljusets hastighet under året och har till sin stora lycka bara dryga centimetern kvar tills han växer om sin mamma! Mamman tycker i och för sig att han gott kunde vänta med just det ett litet tag till, fast å andra sidan så kommer han alltid vara min lille unge vad han än tycker om det...
:-)

Jaha ja, nu är det väl bäst att återgå till studiebesöksrapporterna, de skriver tydligen inte sig själva...

Idag blev det en liten tur upp till den lilla byn mitt i skogen! Först lite kaffe och prat på Sommarhagen och efter det ett litet besök på granngården. Vad vore väl en tur till Malexander utan en tur till Tumbo? Jag fick en guidad tur runt hus och stall av nya ägaren Anna och de har verkligen haft fullt upp sedan de flyttade dit! Stora huset renoveras för fullt och de hoppas på att kunna flytta in i det till hösten, under tiden bor de i matsalen med allt vad det innebär. Det enda de har gjort där är att byta ut kaminen som var alldeles feldimensionerad för att värma upp ett så pass stort hus... Stallet var sig likt, enda skillnaden var att logstallet var ombyggt för lösdrift med hittills två enorma "boxar" som fått agera fölboxar nu under våren. Japp, så är det, det finns småttingar på Tumbo igen! Så söta de var, Matilda och MacDuff, och så väntar de en liten till framåt slutet av maj. Kul att det händer något på gården igen och jag misstänker allt att jag kommer att åka förbi någon mer gång i sommar... :-)


Matilda


MacDuff med mamma Cara


Hästar på vallen...


Lillsjöhagen hade fått en helt annan sorts fyrfota invånare...

Hemkommen igen efter ett par dagar i Stockholm som visade sig från sin bästa sida! Soligt och härligt väder och visst är det något specielt med stadslivet, alla uteserveringar och bara det faktum att det är folk ute efter klockan tio på kvällen trots att det är mitt i veckan... Men nu var jag ju inte där för att njuta av vare sig solen eller stadslivet utan jag och min partikamrat Janet var där för att gå på en konferens om äldres psykiska ohälsa. Konferensen var riktigt intressant, det var många olika föreläsare och teman, allt från kulturella skillnader på synen om psykisk ohälsa, den ökade självmordsrisken med ökad ålder, hur boendemiljön kan påverka måendet, vad kan göras och vad behövs göras för att fånga upp de äldre som inte mår bra och mer därtill. Som sagt, riktigt intressant och vi fick med oss en hel del funderingar hem!
Självklart hann vi med att ta en liten tur på stan också!
Lika självklart var det väl att vårt tåg hem var försenat, de hade visst tappat bort en vagn (!?) och jag vet inte om de letade efter den men det tog iaf en halvtimma innan tåget kom in på stationen. På grund av förseningen fick vi taxi hem från Tranås (tack SJ) och på den lilla stund det tar att åka från Tranås till Boxholm så fick vi höra taxichaufförens hela livsberättelse, vi måste sett bra trevliga och förtroendeingivande ut... :-)




Stockholm by night, utsikten från hotellet...

Smaskigt!

Chokladmuffins med päron (15 st)
2 ägg
2 dl socker
2 tsk vaniljsocker
1½ tsk bakpulver
4 msk kakao
2 dl vetemjöl
2 päron, skalade och tärnade

175 grader, ca 15 min

Philadelphiafrosting
200 g philadelphiaost
50 g margarin
2 tsk vaniljsocker
3 dl florsocker

Lite cocosflingor att dekorera med

Jo så är det, tiden går fort. Alldeles för fort ibland! Det känns som om de senaste åtta månaderna rusat iväg och mina tankar om att fem års utbildning skulle kunna kännas långt har ändrats. Fortsätter det på det här viset så kommer jag snart stå med både färdig utbildning och legitimation i handen! En rätt skön känsla.

Under den här senaste veckan har jag hunnit med att färdigställa en grupprapport, förbereda och utföra en muntlig presentation om densamma samt fylla år! Så nu är jag alltså 38, en lite märklig känsla, inte på grund av att någon 40-årsnoja står och väntar bakom hörnet utan snarare en stilla undran över hur det gick till? 38? Återigen, tiden går fort och jag tror att åren sprang iväg före mig för ett bra tag sedan! :-) Men så länge jag inte känner mig äldre än vad jag är så spelar väl inte det någon större roll. :-D

På tal om att bli äldre, snart så har jag två tonåringar i huset med allt vad det innebär. Det är himla kul att få följa hur de blir allt mer vuxna (ja, jag vet men ibland glimtar det till av lite mognare beteende!). Samtidigt är det lite svårt att inse att de inom snart kommer att vilja stå på egna ben och att de inte kommer att ha så stort behov av morsan längre. Fast det tar ju lite tid tills dess, de kan ju fortfarande komma och vilja mysa i soffan ibland så SÅ stora är de inte än (fast detta skulle de förneka för allt vad de är värda om man frågade dem :-D).

Och förresten, ett stort tack för lergrytan jag fick på min födelsedag, den är numera invigd och attans vad gott det var!