När jag var ute för ett tag sedan mötte jag ett äldre par som var lite bekymrade över att jag gick ensam i skogen. Men jag tänker att det nog är så att man knappast är ensam när man är ute i skogen, bara det att man sällan ser sällskapet ifråga.

Nu är det väl så att jag sällan kollar efter djur på mina turer i skogen men just den här lille krabaten dök upp precis framför mig i blåbärsriset så den var svår att missa. Hen var nog inte heller direkt beredd på att någon skulle komma och snoka i samma område som hen så den gjorde sitt bästa för att gömma sig under närmsta sten.

 

 

Skulle ut och titta till ett av mina små svampställen. Det gick inget vidare för det var helt borta. Puts väck. Istället fanns där ett stooort kalhygge. Ja ja, det växer ju upp så småningom men det är lite trist för det är inte det första stället som fallit offer för skogsavverkning i år. För att turen inte skulle vara helt i onödan åkte jag bara en liten bit till för att se efter om hallonen börjat mogna än. Och ja, det hade de... :)

 

De senaste dagarna har jag sett både på Facebook och IRL att folk har varit ute och hittat hjortron. Och eftersom jag med råge har plockat blåbär så det räcker tänkte jag att det kunde vara kul att försöka hitta gula bär istället. Sagt och gjort, igår funderade jag på var jag skulle kunna tänkas hitta dem och begav mig efter en stunds funderande ut mot Malexanderskogarna och dess mossar. Det första gula jag sprang på var kantareller... Sedan kom jag fram till den första mossen och hittade till min glädje en hel del hjortronblad som stack upp i mossan. Och typ tio bär. Inte mycket att skryta med så efter att ha traskat kors och tvärs över mossen begav jag mig till nästa ställe. Där hittade jag inte ens några blad men däremot en massa kantareller. Gult som gult liksom tänkte jag. När jag kom upp på grusvägen igen mötte jag ett jättegulligt äldre par som var ute för att kolla om hallonen var mogna än. Tanten blev lite bekymrad över att att jag var ute ensam i skogen och undrade omtänksamt om jag hade mobil med mig och om den var ordentligt fulladdad. När jag berättade att jag trots påsen med kantareller egentligen var ute efter hjortron lös den äldre mannen upp och sa *piiippiiip*-mossarna, sedan blev han lite fundersam för han kom inte ihåg hur man åkte dit, det var längesedan de hade varit där. Jag tackade för informationen och funderade lite på var detta kunde vara. Så gick det upp ett ljus, trots att det är sådär en drygt 20 år sedan jag red omkring på vägarna runt Malexander så finns det allt kvar lite minnen om hur det ser ut i trakten. Och minsann, vid nästa stopp fanns det både blad och bär. Det fanns tecken på att jag inte var den förste som plockat där men trots det fick jag ihop så att det kunde bli ett litet syltkok framåt kvällen.

 

 

Jag har fortfarande en skål med blåbär kvar som jag inte riktigt vet vad det ska bli av än. Saft? Vin? Eller bara äta som de är? Blåbär med lite mjölk är inte dumt, eller en smoothie på vattenmelon och blåbär, mums!