Den store pojken messade sin far idag. Han undrade om han och den lille pojken kunde få komma i helgen. Och det är ju ingen orimlig fråga med tanke på att det har gått ett 1,5 år sedan de såg honom sist. Döm om min förvåning(eller inte) när svaret blev att de var bortresta i helgen. Självklart kan man inte säga något om det, planer för helgen är inte direkt ovanligt men det var fortsättningen som fick mig att skaka på huvudet. De höll även på att packa... För flytt... Igen...

Det är med blandade känslor jag hör att Tumbotiden är över.
En känsla som har legat över gården i över 40 år kommer snart att var helt borta, det är rätt vemodigt. Jag har lite svårt att tro att verksamheten som vi känner till den kommer att finnas kvar, kanske i någon annan form men själva Tumboandan tror jag försvinner helt. Nu kommer det inte som en chock precis, det här är något som man har haft på känn ett par år. Hela stället har liksom haltat fram de sista åren men har ändå(som tur är) gett ytterligare ett antal nöjda Tumbotjejer.

Så många minnen jag har från det stället, både positiva och negativa... Ja jisses, busturer till H-fall, skrattattacker som slutar i buskarna, sadlar som spårlöst försvinner. Pinnens förtvivlan över att Zorro inte blev rädd för honom. Landsnäsrundan. Den vidbrända mannagrynsgröten, en historia som så smått spårade ur. Gelehallonkrig. Äggkrig... Alla dessa Tumbohästar! Zingo som alltid tog en tur ur hagen vid tiotiden. Feng, I say no more. Julle, sagohästen. Penny och Pennys föl som kliade sig på Georgs nytjärade stolpar. Leta hästar i hagen. Regniga somrar då allting alltid var blött. Soliga somrar och dammiga paddockar. Jag vill ha och huggabugga. Georgs historier. Och apan! Alla dessa lägerbarn. Och en hel hög med underbara människor som man har fått jobba ihop med! Alla sena kvällar och alla glada skratt. Så många minnen och jag skulle inte vilja vara utan ett enda av dem! Eller jo, ett och annat skulle jag kunna tänka mig att tappa bort men det är en helt annan historia. 

Igår var det dags för grabbarna att spela match igen, denna gången mot Skänninge. Lille pojken gjorde mål så han var mycket nöjd med dagens insats! På fredag är det dock dags för den viktigaste matchen under året för lille pojken, då är det Boxholm som står för motståndet! Hittills i höst så har grabbarna vunnit sina matcher så det blir spännande...
I vanliga fall brukar vi vara ett helt gäng som tittar på men igår var vi bara några få som fick stå för supportrandet, däribland min gudson...

...önskade sig lille pojken när han fyllde år. Så det blev en chokladbotten fylld med vaniljvisp och hallon. Grädde och mörk choklad ovanpå. Gott...