För att bota den gågna helgens rastlöshet så tog jag mig en tur till Malexander. Jag började med ett stopp på cafét för att sedan parkera bilen vid Svarten där kyrkstigen börjar. Under alla Tumboår så har man gått eller ridit här ett antal gånger så det är nostalgi på hög nivå...





Rätt omgående så ringlar stigen sig fram över stock och sten, definitivt inte handikappanpassat om man säger så och det är inte konstigt att alla Tumouppfödda hästar var så säkra på stegen med tanke på omgivningarna...


Upp och ner, ner och upp...


Svartgölen


Från Svartgölen går kyrkstigen återigen uppför en stenig stig...


och över klipphällar...


Första galoppvägen, den är lite mer  igenväxt än vad jag minns den...



Efter en liten bit till så kommer man fram till "Vilehallarna", som gjorda för en liten paus men Blondie och jag fortsatte...




Ett stycke senare kommer man fram till denna oansenliga skylt och ett tiotal meter innanför den ligger resterna av det som en gång var byns fattighus...


Mitt ute i ingenting fick de stackarna sitta, vintrarna här ute kan inte ha varit nådiga...


Den här figuren hittade jag sittandes bakom fattigstugan, han ser lite trött och sliten ut...


Väl tillbaka vid Svarten hade jag tänkt mig ta en liten paus på bryggan innan jag åkte hem men jag tyckte inte den såg riktigt säker ut...


Svarten, mer rofyllt än så här blir det inte...


Ett sista stopp för kaffe och lite prat innan det var dags för hemfärd igen.