För att ge lite extra myskänsla såhär dan före dopparedan så innehåller dagens lucka juldikten framför alla! 

 

Ikväll ska vi fira jul!

 

Sedan många år tillbaka har vi firat jul i förväg tillsammans med en mycket god vän och hennes familj. Detta var något vi började med för många år sedan när våra barn var små, det kan ha varit 12 år sedan vi gjorde det för första gången. I vilket fall som så har det blivit en mycket omtyckt tradition.

 

Det är vissa saker som ingår i den här traditionen. Dels så ska det vara julpyntat och mysigt i varje vrå så man verkligen får igång julkänslan. Sedan så ska det ätas god mat men det får absolut inte vara julmat (tacos ligger nära till hands, då blir åtminstone gudsonen mycket nöjd över matvalet!), då just julmat är något som båda familjerna känner att de får nog av ändå! Julklappar ska delas ut och alla ska få tre paket, allt för rättvisans skull! Allra helst ska tomten komma och dela ut julklapparna naturligtvis. Frågan är hur det blir ikväll, tomten är ju väldigt upptagen med julaftonsförberedelser såhär dagarna före...

 

 

Nu är det snart dags att klä granen och då tänkte jag att det vore på sin plats med ett varningens finger till alla kattägare! 

 

 

Varje år så flyttar det alltid hem en eller ett par nya tomtar till mig. Det har liksom blivit en tradition i sig att det följer med någon hem så att tomtarna sedan får flytta runt lite för att de ska få plats. Jag tror inte att det är någon överhängande fara att det kommer sluta med att jag har typ 500 tomtar och får börja plocka fram dem redan i september för att hinna med alltihop, faktum är att redan nu så är det alltid ett gäng som får stanna kvar i sin lugna tillvaro i klädkammaren!

 

Men här är i alla fall årets nykomlingar!

 

Hmm, lite så här är det faktiskt mellan Selma och Elvis ibland...

 

 

Det här har hög igenkänningsfaktor... :-)

 

En vecka kvar till dopparedagen, dags att dra upp tempot lite...

 

Har du postat dina julkort än? Vill du vara säker på att de kommer fram före julafton är det annars dags att gå förbi en brevlåda i närheten och lägga ner dem där idag!

Jag är väldigt dålig på att skicka både brev och vykort i vanliga fall men till jul tycker jag att det är mysigt både att skicka och att få. I vanlig ordning innebär det också att jag måste leta reda på adressboken som ligger på något mycket bra (men troligtvis ologiskt) ställe...

 

Första gången som posten tog fram julfrimärken var 1980 och då såg de ut såhär;

 

Jag brukar ha så himla svårt att komma på saker som jag verkligen önskar mig till jul men i år har det dykt upp både vill-ha-saker och behöver-ha-saker innan någon ens har frågat, jag är lite förvånad över detta så jag tänkte det var bäst att sätta önskemålen på pränt direkt!

 

1. Gammal, röd tallrik (är fortfarande sur på mig själv för att jag var så klså klantig!))

2. Kläder

3. Kläder

4. Kläder (att gå från storlek 54 till 44 på mindre än ett år sätter sina spår i garderoben)

5. Gratängform i lagom storlek, har tydligen bara väldigt små eller väldigt stora vilket är lite osmidigt ibland

6. Nya iphonehörlurar, de gamla går nog av vilken sekund som helst (tack för den Elvis)

 

 

Jag är inget jättestort fan av knäck men efter att ha fått tipset om att ha i lite polkagriskross istället för mandel så blev jag lite sugen på att göra en omgång! Till slut blev det några med mandel och några med polkagrisar, både tradionellt och nytänkande på en och samma gång. Och smaken? Jotack, de är goda både två men polkagrisknäcken drar nog det längsta strået i alla fall!

 

Jag utgick från ett vanligt standardrecept;

2 dl vispgrädde

2 dl strösocker

2 dl sirap

 

½dl hackad mandel

½ dl krossade polkagrisar

 

Detta fick koka ihop tills smeten klarade av kulprovet (detta på grund av att jag råkade bada min digitala kökstemometer vid diskandet efter saltlakritskolakokandet, har man en fungerande termometer kan man tänka sig att smeten ska nå upp till sådär en 125 om man är ute efter en lite mjukare knäck). Sedan delade jag upp smeten i två kastruller, där en fick sällskap av hackad mandel och den andra av krossade polkagrisar, efter det så var det bara att skeda på... 

 

 

Nu är allt julbak avklarat och det börjar bli dags för lite annat sött och gott också. 

Förra året fick jag smak på saltlakritskola och bestämde mig för att göra en variant av detta i år, sagt och gjort, här är de, saltlakritskolorna;

 

Men seriöst, hur inspirerande är det att försöka skriva om ett inlägg? Och hur kan det bara försvinna i första taget? Och vart tog det vägen? Någon som har sett ett random blogginlägg om julstjärnor någonstans? Inte kul alls men jag gör ett försök.

 

Jo, det är så att den 12 december är det julstjärnans dag enlig listan med viktiga dagar som jag tagit upp tidigare. Frågan var då om det var läge att gå och köpa sig en julstjärna just för att fira denna dag. Eller inte.

 

För när det kommer till julstjärnor så har jag inga gröna fingrar, faktum är att jag tror, nej jag vet, att julstjärnorna snarare tycker jag har svarta fingrar. Det spelar ingen roll hur jag gör så har jag ändå lyckats ha ihjäl dessa blommor långt innan själva julhelgen är i antågande. De blir övervattnade, undervattnade, står för varmt, står för kallt, står i drag, de bara ger upp eller vad det nu är som händer. Och ibland ser man hur en del har rena julstjärnebuskarna i sina fönster långt fram emot sommaren. Hur gör de liksom? Vad är hemligheten? Jag har inte en susning men är grymt imponerad över att de lyckas med en sådan bedrift.

Så, i år år har jag bestämt mig, det blir inget julstjärneinköp och det känns okej. Som tur är känner jag mig riktigt nöjd med att orkidéerna trivs som ogräs i köksfönstret och blommar om vartannat!

 

Sista kakan ut att bakas till julens fikastunder är cocoskakan, den lille sonen fösäkrade sig tidigt om att jag skulle göra just dem och visst hör den till. Cocoskakorna var en av mina favoriter som liten också, mums!

Självklart använder jag mig av ett väl beprövat recept...

 

 

 

Familjen testar... Glögg!

 

Kunde bara inte låta bli!

Glögg med smak av lakrits/hallon-godis och chokladboll, klart att det måste testas!

En flaska av varje inhandlades och nu har vi provsmakat dem. Rent spontant så vann lakrits/hallon-smaken enligt mig med hästlängder. Nu skulle det kunna vara så att det är min jagklararintelängreavchoklad-känsla som slog till med full kraft när jag lände lukten av delicatobollglöggen och att det i sin tur färgade själva smakupplevelsen, det är till och med mycket troligt att någon som inte lider av samma åkomma skulle kunna tänka sig att ha delicatobollglöggen som favorit men det är inte inte helt säkert. Grabbarna hade lite svårt att säga vilken av sorterna de tyckte bäst om, båda var helt enkelt goda enligt dem. Som enväldig domare måste jag då gå in och avgöra åt vilket håll det lutar och med tanke på att lakrits-glöggen tog slut i grytan men att det fanns kvar av delicatobollsglöggen så talar väl det sitt tydliga språk, lakrits/hallon är den vi kan tänka oss att handla hem mer av, så det så!

 

 

Ett lite nyare tillskott har blivit ett måste till alla julfikor och det handlar om saffransskorpor! Hjälp vad goda de är! 

 

Receptet kommer från Leila Lindholm och bara det får en ju att inse att de är rätt goda, den tjejen vet hur man gör en god kaka!

 

Man behöver;

100 g smör

1 g saffran (två påsar)

2 ägg

1,5 dl strösocker

5 dl vetemjöl

1,5 tsk bakpulver

1,5 dl sötmandel

råsocker till garnering

 

Börja med att smälta smöret, häll i saffranet i smöret och låt det gotta till sig en kort stund. Rör sedan ner äggen i smörblandningen. Efter det ska alla de andra ingredienserna ner i skålen och blandas ihop. När allt är vl ihopblandat delar man på degen i tre bitar och gör längder av dem som man lägger ut på en plåt, till sist strör man lite råsocker över längderna. In med dem i ugnen på 175 grader i 25 minuter. Sedan tar man ut plåten, sänker temperaturen till 125, skär längderna i cm-tjocka skivor innan plåten får gå in i ugnen i 10 minuter till. När tiden är ute stänger man av ugnen men låter skorpoena stå kvar i ugnen tillls den blir kall (och gärna över natten om man bakar på kvällen). Och så har man en omgång med farligt goda skorpor ( ialla fall för en kort stund, jag har gömt mina bakom rågsikten i skafferiet för att de inte ska ta slut på direkten...)

 

Idag bjuder jag på min absoluta favoritkaka sedan barnsben! Den dubbla mandelkakan! Den består av två mandelmarängkakor som man sätter samman med smörkräm, de påminner lite om makroner (speciellt om man råkar glömma att sätta på ugnen så att kakorna får står en stund på plåten innan  den kommer in i ugnen). 

 

4 äggvitor (vispas till hårt skum)

2 hg mald mandel

5 dl (3 hg) florsocker (siktas för att slippa hårda klumpar)

 

Med hjälp av teskedar formar man små klumpar av smeten på en plåt, kakorna flyter ut en del så man får tänka på att göra smetklumparna rätt så små. På en sats ska man få ut ca 25 färdiga, dubbla kakor så man kan sikta på att det ska bli två plåtar med 4*6 smetklumpar på. När man har kladdat klart så ska kakorna gräddas i 175 grader i ca 10 minuter.

 

När kakorna svalnat så sätts de ihop med smörkrämen som man passat på att göra under tiden;

1 hg smör, rumstempererat

1½ dl florsocker (sikta!)

1 tsk vaniljsocker 

 

 

Supergott!

 

Familjen testar...

Vi har gjort ett smaktest med årets skumtomtesmak "knäck" i ena ringhörnan och originalet i den andra.

 

 

Vi konstaterade att knäcktomtarna luktade godast. Har du någonsin luktat på en vanlig skumtomte? De luktar faktiskt inte gott alls kan jag avslöja så låt gärna bli om du inte redan varit nere i påsen med näsan!

 

Vad gäller smaken så vann skumtomteoriginalet med hästlängder. Grabbarna gav originaltomtarna 5 julstjärnor av 5 möjliga, knäcktomtarna fick hålla tillgodo med en trea på samma skala.

Ätbara men inte så mycket mer är mitt betyg på knäcktomtarna som mer påminner om kolasnören än knäck i smaken. Så det kommer köpas in en liten påse med vanliga tomtar till julhelgen, de andra får stanna i affären!

 

Pepparkakan är väl ändå julkakan nr 1 och pepparkaksbaket har hållt i sig sedan barnen var små pluttar som fick stå på en stol bredvid bakbordet för att nå upp. Att grabbarna fortfarande gärna hjälper sin mamma med att baka ut (äta upp?) en bit av degen trots att de inte är små pluttar längre gör det till en självklarhet att röra ihop en pepparkaksdeg! Förutom det så minns jag mycket väl hur gott det luktade hemma när mamma började baka kakor, det luktade ut i trappuppgången så redan när man öppnade porten så kändes doften och man hoppades på att få smaka när man kom in, det är ett minne som jag gärna överför till mina grabbar. Att det sedan är en av de tråkigaste kakorna att baka är en helt annan sak (degen tar ju aldrig slut hur mycket man än kavlar).