Pepparkakan är väl ändå julkakan nr 1 och pepparkaksbaket har hållt i sig sedan barnen var små pluttar som fick stå på en stol bredvid bakbordet för att nå upp. Att grabbarna fortfarande gärna hjälper sin mamma med att baka ut (äta upp?) en bit av degen trots att de inte är små pluttar längre gör det till en självklarhet att röra ihop en pepparkaksdeg! Förutom det så minns jag mycket väl hur gott det luktade hemma när mamma började baka kakor, det luktade ut i trappuppgången så redan när man öppnade porten så kändes doften och man hoppades på att få smaka när man kom in, det är ett minne som jag gärna överför till mina grabbar. Att det sedan är en av de tråkigaste kakorna att baka är en helt annan sak (degen tar ju aldrig slut hur mycket man än kavlar).