man ska ju testa något nytt ibland

Testade något nytt igår.
Ett step-pass.
Det var... intressant.
Koordinationsförmågan var tilllfälligt avstängd. Balansen var lite sådär frånvarande.
Lyckades göra tvärtom ett antal gånger.
Blev superyr en gång.
Höll på att ramla över brädan en gång.
Testar igen nästa vecka för att se om koordinationsförmåga och balans är på bättre tankar. Annars får jag hålla mig till de träningsformer som accepteras av tidigare nämnda balans och koordination. Det funkar iofs rätt bra men det är ju roligt med lite omväxling.
 
 
googlad bild med oklart ursprung
 

september

Så var det dags igen, en kort sammanfattning av träningsmånaden som gått. Man skulle kunna tro att löpningen ligger helt på hyllan för tillfället men det gör den inte. Inte helt och hållet i alla fall. "Målet" innehåller ganska mycket spring, det är bara lite för krångligt att lägga in det som spring i dagboken så det får fortsätta stå "Målet" i dagboken bara för att det är enklast så. "Målet" innebär ofta intervaller av olika slag, det kan vara uppför och nerför i en pulkabacke, på längden eller tvären över löparbanorna eller lite allmänt spring hit eller dit för att göra något annat, typ kast med litet bildäck osv. Roligt har vi alla fall! Sedan är det ju faktiskt lite roligt att testa lite andra sätt att träna på, tex så ger afrodansen världens energikick, nästan löjligt roligt pass! Slutet av september innebar dessutom en förkylning så det blev ett antal ofrivilliga vilodagar där.
 
 
 

augusti

En sammanfattning för månaden som gått...
 
 
Jag har faktiskt uppfyllt ett av de mål som jag satte upp i början av året! 100 mil är numera sprugna och avklarade, det som blir utöver de 100 milen innan året är slut får stå som mall inför nästa års mål. :)
 

juli

En liten sammanfattning är väl på sin plats. 
 
Tack vare att den lille sonen sommarjobbade v 30 så kom jag upp tidigt på morgnarna när det fortfarande var rätt svalt ute, efter det har det varit lite sisådär med att komma ut i värmen! 
Juli står klart för årets hittills bästa träningsmånad vad gäller antal sprungna kilometer (och knäna är fortfarande med på tåget!). Det lite lägre snittempot beror på några orienteringspass i början av jmånaden, tydligen är det liiite svårare att hålla tempot uppe med näsan i en karta! :)
 
Hösten första utmaning är utsedd och betald! 
En mil runt Vidingsjös motionsspår får uttala sig lite försiktigt om all träning gett något resultat!
 
 
 

3 juli

Tänkte ni kunde få följa med på en liten runda i skogen...
 
Med sådan här natur runt hörnet kan det liksom inte bli trist och tråkigt att ge sig ut på en runda. Dessutom har jag sällskap av en ljudbok i öronen nästan varje gång jag ger mig ut en längre tur, just nu är det Butler och Örhlund som står för underhållningen med "Återvändaren", spännande...
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Sedan började det regna som det anstår en svensk sommar och kameran fick stanna kvar i sin påse sista biten av turen!
 
 
 
 
 
 
 
 

juni

En av få fördelar med sommarens hittills rätt tråkiga väder är att det inte varit för varmt för att ge sig ut på en runda! :) 
Annars känns det som det rullar på åt rätt håll nu, passen blir så sakteliga längre, kilometertiderna minskar och knäna verkar hålla sig på bra humör tack vare lite extra övningar och stretchande.
Jag tror dessutom att jag börjar bli klar över vilka höstens mål ska bli (har haft en lista liggandes bredvid datorn med diverse lopp och datum som antingen passar ihop eller krockar med varandra beroende på vilket huvudmålet ska vara). Eller hur jag nu ska göra? Att det ska vara så knepigt att ombestämma sig ibland! Har lite svårt att släppa det där med att en halvmara skulle bli en av årets utmaningar och ett av höstens alternativ innebär just att halvmaran får bli av någon annan gång, typ i vår istället. Ja ja, får väl fundera lite till på det där då.
 
 
 
 

maj

Sakta men säkert har passen ökat både vad gäller mängd och längd igen. Jag är fortfarande lite försiktig med knät och känner nog efter lite mer än vad som behövs men peppar peppar, än så länge håller det sig i schack och ingen är gladare för det än jag!
 
Den sammanlagda summan för månaden  blev 92 km och totalt för året har jag kommit upp i 481,7 sprugna km, så snart har jag kommit halvvägs till att uppfylla ett av årets mål! 
 
På tal om det så måste jag revidera årets mål lite med tanke på att våren inte gick riktigt som det var tänkt, några nya lopp till hösten måste ses ut och så är det kanske dags att börja fundera lite på vad nästa år ska bjuda på. 
 
Kanske är en anmälan till denna upplevelse något att fundera på? 
Vissa mål är ju trots allt inte riktigt av den typen som bjuder in för att vara spontan utan kräver en viss tid av förberedelser, dessutom brukar taket för max antal deltagare till just den här begivenheten nås långt innan anmälningstiden går ut så jag får väl klura lite på detta en stund.
 
Bäst att knyta på sig skorna och ge sig ut på nästa runda!
 

höger vänster vänster höger


Bra att veta i vilken ordning man sätter fötterna när man är ute och springer på steniga stigar!

blodomloppet

Det var väl inte alldeles otippat att termometern skulle uppvisa högsommarvärme nu när det var dags att springa blodomloppet men med jämn uppladdning med vatten under dagen så gick det rätt bra trots värmen!


Förutom känslan att ha gjort något bra, en medalj, en t-shirt och en banan så fick jag ett bonuspris. För ett tag sedan fick alla blodomloppare ett mail där man bjöds in att tävla om och med en hälsovinst man gjort under året. Jag tänkte att det var väl värt ett försök och skickade in ett bidrag som beskrev det senaste året. Och vet ni vad? Jag vann hälsovinsten och blev uppkallad på scen och fick ta emot mitt pris, ett diplom och blommor! Och eftersom jag även är blodgivare så fick jag en bok också, perfekt med lite sommarläsning framöver.




april

En liten summering av april månads träning. Det tar inte lång tid det... Knät fortsatte bråka ett par veckor till och sedan blev jag typ helt orkeslös.Först efter det kunde jag börja springa lite lugnt igen. De första gångerna gav sig knät till känna litegrann, eller så kanske det är så att det är jag som känner efter väldigt mycket av rädsla för att det ska börja göra skitont igen. I vilket fall som så känns det bättre nu så det finns lite hopp om framtiden trots allt. Halvmaran får dock vänta tills senare!
 
'21,8 km blev det i alla fall i april, hoppas på bättre siffror i maj! 389,1 km totalt för året.
 

mars

Jaha, då är det väl dags att krypa till korset och ta en titt på hur träningen såg ut under mars månad...
 
 
Det var den 23 mars som knät började bråka, lite surt eftersom allt kändes så lätt och smidigt när jag sprang dagen innan.
Nåväl, det är ju bara att gilla läget och jag hoppas att jag snart är igång igen. Efter den stundande helgen ska jag ge mig ut på en liten runda och förhoppningsvis är det bara sega, otränade ben som känns av efteråt!
 
Jag lyckades ändå få ihop 81,8 km under mars och statistiken säger att jag sprang längre pass och med högre tempo än månanderna före så det gick framåt hela vägen tills det sa stopp! Allt som allt har jag fått ihop 359,5 km under årets första kvartal, så målet att nå 100 sprunga mil ligger trots tre veckors vila bra till!
 

på rätt väg

Nu börjar jag tro att halvmaran i början av maj är fullt möjlig att genomföra! Efter gårdagens 15 km-pass så är kroppen faktiskt rätt okej idag och det kändes som att jag hade kunnat fortsätta en bit till vid hemkomsten. 
Skön känsla när man inser att man kan!
:-)



februari

Så tar vi då en liten sammanfattning över februari!
134,5 km blev sprugna under den här månaden och den längsta rundan nosade på 15-kilometersgränsen så nu flyttar jag fram den till 17 kilometer istället och tänker mig att det ska vara gjort innan mars är över! 
 
 
 
Februari bjöd även på en lerinpackning. Kan säga så pass mycket att det var tur att det var OS-skidor på tv'n den 16 februari för det är faktiskt så att i vissa lägen hjälper inte alla dubbar i världen! Väldans leriga stigar i kombination med träplankor och stenar är tydligen just ett sådant läge. Och man vill ju inte skrämma folk genom att komma springandes genom skogen som värsta lerträsktrollet liksom. Det känns som om det faktiskt var lite tur att jag inte behövde skrämma någon alls på sista delen av rundan...
 
 

träningssällskap

Idag fick jag med mig ett ungt träningssällskap ut på elljusspåret. Mycket trevligt!

Jag har under en längre tid försökt få med mig den lille sonen  på en runda eftersom han ändå har ett förflutet som idrottskille med en massa fotbolls- och innebandyträning i bagaget men han har hela tiden haft en massa anledningar till att inte följa med. Inga bra skor, för kallt, för isigt, för trött, för mörkt, för hungrig, ja det har hela tiden funnits en bra (?) anledning till att slippa. Men idag tog de slut! Så vi bytte om och gav oss ut! Det blev en runda på 8 km för mig (två varv i elljusspåret)  och 5 km (ett varv) för den lille sonen som ändå höll i fram till 2,5 km då han fick lov att släppa. Så morsan vann på uthållighet kan man säga. Men om vi valt en riktigt kort runda så hade han nog klarat av det på ren vilja, han är trots allt snabbare än mig det märktes under den första kilometern. Skulle tro att jag behöver börja lägga in ett och annat snabbpass i träningsschemat för att höja mitt tempo på både korta och längre sträckor!

januari

En liten sammanfattning över träningen i januari, det blev totalt 143,4 km så det känns som att jag ligger bra i fas för de mål som jag satt upp för året! Ett litet delmål lägger jag till under februari och det är att förlänga veckans längsta pass med två km.
 
 
 
 
 

ännu ett steg på vägen samt en ren sensation

I julklapp önskade jag mig ett tillskott för framtida skoköp och härom dagen var det dags att se om det gick att hitta något vettigt att springa i. Eftersom jag hade ett annat ärende ut till Mantorp Depot (görfånigt ju, hur svårt kommer det inte att vara att ändra ett så inarbetat namn som Mobilia?) så tänkte jag att det inte skadade att ta en titt på Team Sportias skoutbud, att dessutom just den butiken är lite av en outlet-butik gör ju inte saken sämre. Väldigt snart så fick jag hjälp att plocka fram några skor som skulle kunna vara bra för mig och de var väl okej. Satt okej, okej att gå i och så men inte så mycket mer. Då från typ ingenstans, hittade min skohjälp ett par skor som satt som gjutna! Att de var nersatta med 70% kändes helt okej och då gör det inte så värst mycket att det är förra årets färger, vad jag vet så är det inte färgen man springer med. Det hela slutade iaf med att ett par Asics Gel Kinsei 4 följde med mig hem! Och så får det gärna bli snö- och saltfritt så att jag kan börja använda dem, tills dess får jag slita på mina gamla Reebok.
 
Nya, förhoppningsvis, sköna skor
 
Efter det for jag vidare mot Linköping för presentkortet jag fick i julklapp var utställt på Stadium och då tänkte jag se om deras outlet-butik hade något att bjuda på. Där tycktes utbudet sämre, visst fanns där skor men inget som jag fastnade för. Precis när jag tänkt tanken att här blir det bara lite strumpor köpta så såg jag jag dem i ett hörn, ett par Karhu trail-skor. Trailskor har som fördel ett rejält mönster för bra grep på leriga stigar och just dessa hade dessutom inbyggda broddar för bästa möjliga grepp, perfekt nu med all snö! Så det följde med ett par skor hem därifrån också.
 
Väl hemma dämpades köpglädjen lite av att skorna kommer att behöva springas in och med mina fötter så vet jag mycket väl vad som väntar då. Skoskav, skoskav och ett gäng blåsor överallt på det. Fy. 
 
Men vet ni vad? Jag bestämde mig för att ta tjuren vid hornen och ta mina nya Karhu och inviga dem under dagens pass. Jag tänkte så att jag borde hinna en liten bit på vägen innan skoskaven börjar dyka upp och om jag väljer en kort runda så fick jag väl i värsta fall avbryta springandet och gå hem istället. Sagt och gjort, på med skorna och ut på 5-kilometersrundan. Och nu till själva sensationen. Efter avslutad runda så har jag inte ens tillstymmelse till skoskav, inte ens början till ett pyttelitet! Rent fantastsikt, helt otroligt, kors i taket! Med andra ord finns det hopp om att nästa par ska går lika bra att börja använda men det får ändå bli en senare fråga.
 
Nya, sköna skor.
 
 

målsättning 2014

Utifrån förra året började jag fundera lite på hur detta år kan komma att se ut. Vad vill jag uppnå? Vilka målsättningar kan vara möjliga? Sakta men säkert så fick jag ihop en liten lista på saker jag hoppas kunna uppnå under året. En förutsättning är naturligtvis att jag håller mig pigg, hel och frisk så att jag kan fortsätta på den inslagna vägen.

 

bild från google
 
 

1. Innan året är slut ska jag ha uppnått 1000 sprungna kilometer, det innebär ca 2 mil i veckan och bör vara helt möjligt att få till även för en löpomstartare som jag.

2. En halvmara i maj, målet är att ta sig runt över huvud taget.

3. En halvmara i höst, målet är att slå majtiden.

4. Att nå min målvikt, den är numera inte så avlägsen (ca 10 kg bort), syftet är att vikten inte ska slita onödigt mycket på kroppen nu när jag kommit igång med springandet igen. Vore väldigt trist att behöva sluta för att knän och fötter ogillar belastningen.

5. Stressa mindre! Behöver inga närmre kommentarer, dock är det lite svårt att mäta men med tanke på att stress ofta innebär migrän för min del så får jag kanske skriva om det målet till färre migränattacker istället.

Vilket är syftet, vad hoppas jag uppnå med mina mål? Jo, förutom att jag tycker att det är skönt att springa så är tanken att jag ska må bättre över lag och därmed få mer energi och glädje som kan läggas på familj, vänner och andra trevligheter!

 

bild från kurera.se
 
 

 


att komma igång. igen

Året som gick var ett förändringens år på många sätt. Ett av dem var att jag började röra på mig ordentligt. Som jag skrivit tidigare så var det till att börja med för jag skulle gå ner så mycket som möjligt inför min gastric bypass. Och, aj, så ont det gjorde i början. Benen värkte. Ryggen värkte. Och fötterna ska vi inte tala om. Flera gånger var jag gråtfärdig när jag var på väg hem efter en lite för lång promenad, så ont gjorde det. Men det gick. Jag gick. Gick och gick och gick…

 

Efterhand som vikten minskade så blev det också lite lättare att gå och promenaderna blev både fler och längre. Under sommaren började jag träna lite styrketräning också, mest för att ryggen skulle må bra. Det är inte riktigt min grej men för den goda sakens skull så är det bara att köra på. I slutet av november nådde jag gränsen för att få börja springa istället så då testade jag det och det gick över förväntan. Tack vare alla lååånga hundpromenader så var kroppen rätt positiv till att röra sig i en högre (ja, ja, så snabbt gick det inte det får jag erkänna) hastighet. Jag kan bara konstatera att jag har saknat det, att kunna ge mig ut att springa, åh vad skönt det är (inte alltid under tiden men efteråt…).

 

 För att ha lite koll på hur mycket jag rört på mig så har jag använt mig av appen Run-keeper och enligt den så har jag gått/rott/sprungit 1448 km fördelat på 210 tillfällen under året som gått. En ganska bra förändring skulle jag vilja säga! Nu är det bara att hoppas att skador, sjukdomar och annat elände håller sig borta så att förändringen är här för att stanna!

En liten rolig grej med runkeeper är att man får ett ltet uppiggande mail varje gång man gör ett nytt personbästa. Bättre tid, snabbare kilometertid, längre runda, längre tid. You name it - en liten klapp på axeln dyker upp i din brevlåda!
 
Bilderna är googlade och finns på fler sidor så google får stå som bildkälla!

 


RSS 2.0