Året som gick var ett förändringens år på många sätt. Ett av dem var att jag började röra på mig ordentligt. Som jag skrivit tidigare så var det till att börja med för jag skulle gå ner så mycket som möjligt inför min gastric bypass. Och, aj, så ont det gjorde i början. Benen värkte. Ryggen värkte. Och fötterna ska vi inte tala om. Flera gånger var jag gråtfärdig när jag var på väg hem efter en lite för lång promenad, så ont gjorde det. Men det gick. Jag gick. Gick och gick och gick…

Efterhand som vikten minskade så blev det också lite lättare att gå och promenaderna blev både fler och längre. Under sommaren började jag träna lite styrketräning också, mest för att ryggen skulle må bra. Det är inte riktigt min grej men för den goda sakens skull så är det bara att köra på. I slutet av november nådde jag gränsen för att få börja springa istället så då testade jag det och det gick över förväntan. Tack vare alla lååånga hundpromenader så var kroppen rätt positiv till att röra sig i en högre (ja, ja, så snabbt gick det inte det får jag erkänna) hastighet. Jag kan bara konstatera att jag har saknat det, att kunna ge mig ut att springa, åh vad skönt det är (inte alltid under tiden men efteråt…).

 För att ha lite koll på hur mycket jag rört på mig så har jag använt mig av appen Run-keeper och enligt den så har jag gått/rott/sprungit 1448 km fördelat på 210 tillfällen under året som gått. En ganska bra förändring skulle jag vilja säga! Nu är det bara att hoppas att skador, sjukdomar och annat elände håller sig borta så att förändringen är här för att stanna!