I julklapp önskade jag mig ett tillskott för framtida skoköp och härom dagen var det dags att se om det gick att hitta något vettigt att springa i. Eftersom jag hade ett annat ärende ut till Mantorp Depot (görfånigt ju, hur svårt kommer det inte att vara att ändra ett så inarbetat namn som Mobilia?) så tänkte jag att det inte skadade att ta en titt på Team Sportias skoutbud, att dessutom just den butiken är lite av en outlet-butik gör ju inte saken sämre. Väldigt snart så fick jag hjälp att plocka fram några skor som skulle kunna vara bra för mig och de var väl okej. Satt okej, okej att gå i och så men inte så mycket mer. Då från typ ingenstans, hittade min skohjälp ett par skor som satt som gjutna! Att de var nersatta med 70% kändes helt okej och då gör det inte så värst mycket att det är förra årets färger, vad jag vet så är det inte färgen man springer med. Det hela slutade iaf med att ett par Asics Gel Kinsei 4 följde med mig hem! Och så får det gärna bli snö- och saltfritt så att jag kan börja använda dem, tills dess får jag slita på mina gamla Reebok.

 

Efter det for jag vidare mot Linköping för presentkortet jag fick i julklapp var utställt på Stadium och då tänkte jag se om deras outlet-butik hade något att bjuda på. Där tycktes utbudet sämre, visst fanns där skor men inget som jag fastnade för. Precis när jag tänkt tanken att här blir det bara lite strumpor köpta så såg jag jag dem i ett hörn, ett par Karhu trail-skor. Trailskor har som fördel ett rejält mönster för bra grep på leriga stigar och just dessa hade dessutom inbyggda broddar för bästa möjliga grepp, perfekt nu med all snö! Så det följde med ett par skor hem därifrån också.

 

Väl hemma dämpades köpglädjen lite av att skorna kommer att behöva springas in och med mina fötter så vet jag mycket väl vad som väntar då. Skoskav, skoskav och ett gäng blåsor överallt på det. Fy. 

 

Men vet ni vad? Jag bestämde mig för att ta tjuren vid hornen och ta mina nya Karhu och inviga dem under dagens pass. Jag tänkte så att jag borde hinna en liten bit på vägen innan skoskaven börjar dyka upp och om jag väljer en kort runda så fick jag väl i värsta fall avbryta springandet och gå hem istället. Sagt och gjort, på med skorna och ut på 5-kilometersrundan. Och nu till själva sensationen. Efter avslutad runda så har jag inte ens tillstymmelse till skoskav, inte ens början till ett pyttelitet! Rent fantastsikt, helt otroligt, kors i taket! Med andra ord finns det hopp om att nästa par ska går lika bra att börja använda men det får ändå bli en senare fråga.