En liten summering av april månads träning. Det tar inte lång tid det... Knät fortsatte bråka ett par veckor till och sedan blev jag typ helt orkeslös.Först efter det kunde jag börja springa lite lugnt igen. De första gångerna gav sig knät till känna litegrann, eller så kanske det är så att det är jag som känner efter väldigt mycket av rädsla för att det ska börja göra skitont igen. I vilket fall som så känns det bättre nu så det finns lite hopp om framtiden trots allt. Halvmaran får dock vänta tills senare!