Det här är mitt absoluta smultronställe.
 Här finns all ro man kan önska sig och det är det perfekta stället att åka till när man vill glömma bort vardagen för en stund.

Här har jag tillbringat ett antal dagar  sedan jag som treåring för första gången snubblade runt i det som då bara var en stenhög till tomt.  Den här stugan har min far byggt  upp planka för planka med hjälp av bla morfar, andra släktingar och goda vänner. Att måla och sätta in fönster var en ren släktangelägenhet (vill minnas att  mormor och moster Britta var med och viftade med lasyrindränkta penslar). Blom- och trädgårdsland var kliniskt rena från ogräs och det blommade i alla hörn av trädgården tack vare mamma! Här byggde min bror och jag kojor under eken och lekte lekar i skogen runt omkring. Här lurade min bror sin älgrädda syster ut på trappan just när det stod älgar i trädgården, samma älgrädda syster gick omkring med en björkruska för att skydda sig mot de otäckingarna!  Här åt jag nyplockade smutron och blåbär till frukost och matade rävungar med yoghurt. Om man tittar under de nedersta grenarna på den stora granen så finns där fågelbadet som mormor  byggde med lite betong och vackra stenar. På grusvägen intill släppte morfar min cykel för första gången med bra resultat. Och grannens Emma som inte vågade gå ner till oss när brorsans moppe stod framför huset. Jag skulle kunna göra listan hur lång som helst...
Den här stugan har varit det självklara målet för helger och semestrar under så många år och här finns så många underbara minnen som jag inte skulle vilja byta bort för något här i världen.