äntligen hemma...

Igår kväll satt jag vid datorn och skrämde upp mig själv med olika varianter av autoimmuna sjukdomar som hundar kan få vilket kan inte var så smart... Så det var med hjärtat i halsgropen som ringde jag till Valla för att höra hur det var med Blondie idag. Hamnade naturligtvis i jättetelefonkö och det var minsann inte så lätt att ha "överseende med väntetiden" just då.
Den sten som föll från hjärtat när de svarade var i 1000-kilosklassen! Blondie var pigg och glad! Hon hade tom försökt få veterinären att busa med henne istället för att genomföra den tänkta undersökningen. Min bushund!
Hon är inte helt återställd, fortfarande lite stel när hon rör sig men glad och hungrig, dvs typisk cocker! Veterinärerna har inte hittat exakt vad som var fel, det kan ha varit en rejäl sträckning eller ett mindre diskbråck som inte syns på vanlig röntgen. Så nu är det en vecka på smärtstillande och vila som gäller för henne. Veterinären föreslog att simning vore bra som ryggrehabilitering, tror inte att Blondie har samma åsikt så vi får nog hitta på något annat...



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0