Igår blev jag ombedd att agera lite taxiverksamhet frampå kvällen. Logistiken gick inte ihop sig för vännen i grannbyn när det var dags för kiosk+fotbollsträning+annan träning och jag åkte dit för att skjutsa någon hem, någon från träning och någon till träning...
Inte så komplicerat kan man tycka. Men lilla bilen hade en helt annan åsikt! Halvvägs genom skjutsandet tyckte den nämligen att nu fick det banne mig vara nog! På parkeringen vid Södragården gav den upp. Helt och hållet, vägrade ens dra ett andetag. Puffade lite trött rök från batteriet och mig veterligen ska det inte komma någon rök från det hållet på en bil. Ska det ryka ska det göra det från de bakre regionerna av ett dylikt fordon.
Vännens make som lite påpassligt hade hand om fotbollskiosken för kvällen ställde upp med startkablar men si det hjälpte inte ett skvatt. Fler trötta rökpuffar var det enda resultatet.
Så där står man en onsdagskväll i Mjölby med en son på vift som skulle hämtats vid det laget och en bil som helst borde få komma hem till sin egen parkering. Ett samtal till bilmeken som direkt ställde upp och kom farande med ett nytt batteri, en bogseringslina och ett hopp om att det var det förstnämnda som behövdes för att få bilen på bättre tankar. Ett annat samtal till brodern med frågan om han kunde hämta den store sonen i Strålsnäs eftersom jag inte visste när eller hur jag skulle komma hem. Det var lugnt fick jag till svar och två våfflor senare var han på väg...
En liten stund senare var bilmeken på plats och kunde snart konstatera att det inte var lilla bilen i sig som hade dragit sitt sista andetag utan att det var batteriet som hade kortslutit sig själv (hur nu det går till) och efter att han skruvat fast det nya batteriet så kunde jag helt på egen hand ta mig hem igen. Skönt!
En liten stund såg jag framför mig hur min lön skulle gå till helt andra saker än vad jag planerat att de skulle gå till, ett batteri är ändå en skapligt billig lösning på bilproblem...

Så, tack och lov för folk som ställer upp när de som mest behövs! Jag är tacksam över att ha sådana personer i min närhet, utan er hade jag fortfarande stått som ett fån på en parkering i grannbyn... :-D

(Och tack och lov för att det hände i grannbyn och inte i någon stad ännu längre bort!)