Det  här med att läsa på universitetet och pendla dit med tåg och buss har ju faktiskt fungerat rätt så bra. Ja, om man då bortser från de förseningar och inställningar som kom av att vintern faktiskt blev som vintrar ska vara med både minusgrader och snö. Utöver det så har det gått rätt så bra. Jag brukar oftast ha med mig någon intressant eller ofrivillig läsning som måste bli av för att fördriva den lilla stunden på tåget och oftast fungerar det som tänkt. Men ibland... Ibland så är det svårt att koncentrera sig på vad som står i boken och tankarna vandrar iväg, speciellt när man är lite småtrött samtidigt som någon i närheten delar med sig av sitt liv  kanske en anings högre än vad som var tänkt. Ja, jäklar vad folk berättar om på tåget eller bussen, framför allt om de pratar i telefon... Senast i morse hörde jag följande kommentar som ändå får lov att hamna i kategorin positivt tänkande; "men jag kan ju börja levla i LOL nu när jag är singel" Inget ont som inte har något gott med sig!