Hur gick det här till egentligen?

 

Där satt jag i kyrkan och väntade på att grabbarna skulle få sommarlov, inte nog med det, det var sista gången den store pojken skulle få sommarlov från just den här skolan! Han kommer aldrig mer sitta i just de här kyrkbänkarna och vänta på att få gå ut till många, långa, härliga sommardagar. Han kommer istället att få sitta någon annanstans och vänta på de där sommarlovsdagarna istället. Men nog om honom nu, för där satt jag i kyrkbänken och var så nostalgisk som man bara kan bli vid sådana tillfällen då tanken plötsligt slog mig. Den Tanken. Det är nästan (obs, nästan!) 25 år sedan jag upplevde detsamma som den store pojken fick uppleva den här dagen. Den tanken kändes nästan lika märklig och omöjlig en stund som när man tittar på stjärnhimmeln och inser hur liten man är. Men hur gick det till? 25 år (nästan!!!)? Jistanes vad tiden far iväg. Tur man inte tänker på det varje dag! 

 

Men sommarlov blev det för båda grabbarna vilket firades med hembakt jordgubbstårta och saft när vi kom hem. I höst väntar nya äventyr för den stora grabben som hoppas på att komma in på Bygg och anläggning på Ljungstedska i Linköping, han vill gå i morfars fotspår och bli grävmaskinist vad det lider.