Smått nervös blev jag skjutsad in till Aleris mottagning i Motala den där tisdagsmorgonen efter att ha tagit morgonduschen med descutan (hallå svintohår). För att man skulle slippa sitta och vänta och bli supernervös så var två personer i taget kallade till operation, först ut för dagen var jag och en tjej till och vi blev snabbt omhändertagna av personalen. Först av allt fick vi klä om till snygga sjukhusoutfits, sedan kom en sjuksyster in och vi fick fylla i lite papper. Efter det tog det inte lång tid innan vi var på väg mot operationssalen. I operationssalen blev jag ett väldigt trevligt bemött, alla var mycket noga med att berätta vad de gjorde så man kände sig på något sätt supertrygg mitt i allt det nervösa inför operationen. Snabbt jobbade de också så innan jag visste ordet av så var jag färdig och det var dags att sova.
Lite omtumlad vaknade jag upp på uppvaket och så fort jag klarat av att ta mig ut till toaletten och fått ur mig ett par droppar så fick jag flytta tillbaka till salen. Eftersom jag skulle få stanna över natten så försökte jag hålla mig vaken under kvällen för att kunna få ihop några timmars sömn, det blev lite läsning blandat med korta promenader i korridoren. Jag kände mig oförskämt pigg och hade inte speciellt ont. Visst kändes det att de varit inne och grejat i magen men i jämförelse med ett par av mina rumskamrater så mådde jag hur bra som helst. Trots att jag gjort allt jag kunde så var det svårt att sova så det blev flera nattliga rundor i korridoren för att hålla rastlösheten och den där värken i axeln borta.
På morgonen fick vi frukost på sängen, att få äta var en speciell känsla kan man lätta säga. Efter ett par skedar lättfil var jag supermätt men så gott det var! Efter att ha levt på pulverdiet i tre veckor så var det helt fantastiskt att få känna andra smaker!
Efter lunch (1 dl Keldas fisksoppa) så fick jag åka hem, ja ett litet godkännande från doktorn krävdes också såklart. Pappa var snäll och hämtade mig på sjukhuset men jag hade nog klarat av att åka buss eller tåg om jag hade behövt. Väl hemma slog den stora tröttheten till men det var lite knepigt att sova. Av någon anledning får man ofta en konstig värk i axeln efter att ha genomgått en titthålsoperation och av en minst lika konstig anledning så känner man bara av den värken i vissa ställningar, för mig kändes värken av när jag böjde mig ner och när jag låg ner, tur att den försvann inom ett par dagar!
De första dagarna var sega på promenadfronten också, den första ”långpromenaden” tog säkert den dubbla tiden mot vad den brukade ta, jag fick håll och var klippt slut när jag kom tillbaka.
Den första tiden efter operationen var det mycket tänk på dryck och mat. Att få i sig vatten så det räckte, att planera in måltiderna, att röra på sig och att ta de där sprutorna på sig själv såklart. Man fick nämligen med sig att antal sprutor med sig hem för att minska risken för blodproppar efter operationen, vill minnas att det var tio stycken som jag skulle ta en gång om dagen. Första gången jag skulle göra det hemma så tog det sin lilla tid, jag satt länge och väl och velade med den stackars lilla sprutan i handen, till slut kom jag på att om jag tittade i spegeln istället för direkt på magen när jag skulle sätta sprutan så gick det som en dans, ingen tvekan och inte gjorde det ont heller!
Jag var sjukskriven i två veckor efter operationen, och förutom allt pysslandet med maten så vill jag minnas att jag var rätt okej om man ser till orken efter en vecka och kände mig i stort sett återställd efter två men det är naturligtvis väldigt individuellt.
Och vad var det de egentligen gjorde under tiden jag var sövd? Jo de fixade till en pytteliten ficka av magsäcken och kopplade om tarmarna så att upptaget av maten sker längre ner i tunntarmen än vad den gjorde tidigare. Det sistnämnda gör att jag måste ta ett par vitamintabletter varje dag för att säkerställa att jag får i mig det jag behöver. I dagsläget tar jag multivitamin, b-vitamin samt kalktablett. Från början åt jag även en järntablett men den fick jag lov att sluta med eftersom den stoppade upp magen på ett mycket tråkigt sätt. Jag få helt enkelt försöka tänka på det så att jag får i mig det genom maten istället.
