När jag var ute för ett tag sedan mötte jag ett äldre par som var lite bekymrade över att jag gick ensam i skogen. Men jag tänker att det nog är så att man knappast är ensam när man är ute i skogen, bara det att man sällan ser sällskapet ifråga.

Nu är det väl så att jag sällan kollar efter djur på mina turer i skogen men just den här lille krabaten dök upp precis framför mig i blåbärsriset så den var svår att missa. Hen var nog inte heller direkt beredd på att någon skulle komma och snoka i samma område som hen så den gjorde sitt bästa för att gömma sig under närmsta sten.