De senaste dagarna har jag sett både på Facebook och IRL att folk har varit ute och hittat hjortron. Och eftersom jag med råge har plockat blåbär så det räcker tänkte jag att det kunde vara kul att försöka hitta gula bär istället. Sagt och gjort, igår funderade jag på var jag skulle kunna tänkas hitta dem och begav mig efter en stunds funderande ut mot Malexanderskogarna och dess mossar. Det första gula jag sprang på var kantareller... Sedan kom jag fram till den första mossen och hittade till min glädje en hel del hjortronblad som stack upp i mossan. Och typ tio bär. Inte mycket att skryta med så efter att ha traskat kors och tvärs över mossen begav jag mig till nästa ställe. Där hittade jag inte ens några blad men däremot en massa kantareller. Gult som gult liksom tänkte jag. När jag kom upp på grusvägen igen mötte jag ett jättegulligt äldre par som var ute för att kolla om hallonen var mogna än. Tanten blev lite bekymrad över att att jag var ute ensam i skogen och undrade omtänksamt om jag hade mobil med mig och om den var ordentligt fulladdad. När jag berättade att jag trots påsen med kantareller egentligen var ute efter hjortron lös den äldre mannen upp och sa *piiippiiip*-mossarna, sedan blev han lite fundersam för han kom inte ihåg hur man åkte dit, det var längesedan de hade varit där. Jag tackade för informationen och funderade lite på var detta kunde vara. Så gick det upp ett ljus, trots att det är sådär en drygt 20 år sedan jag red omkring på vägarna runt Malexander så finns det allt kvar lite minnen om hur det ser ut i trakten. Och minsann, vid nästa stopp fanns det både blad och bär. Det fanns tecken på att jag inte var den förste som plockat där men trots det fick jag ihop så att det kunde bli ett litet syltkok framåt kvällen.