Kan inte låta bli dessa tester!

Din personlighetstyp: Tystlåtna, idealistiska tänkare. Vill tjäna mänskligheten. Strävar efter att leva upp till sina värderingar, som tenderar att vara omfattande och väl genomtänkta. Extremt lojala. Flexibla och avslappnade så länge de inte upplever att någon av deras grundläggande värderingar hotas. Oftast begåvade skribenter. Kvicktänkta, med förmåga att se nya möjligheter. Vill förstå och hjälpa andra.
Karriärer som skulle kunna passa dig: Skribenter, artister, personalvetare, socialarbetare, svensklärare, bildlärare, förskole- och dagispersonal, präster, psykologer, forskare, fritidspolitiker, redaktörer, studievägledare, journalister, religionslärare.

Konstaterade för en stund sedan att jag varit singel 6 år, det är ganska lång tid...

I vanliga fall så brukar jag inte drömma. Har en förmåga att alltid komma för sent i säng så antagligen sover jag för djupt för att minnas något av några drömmar. 
Men igår så åkte jag och store pojken upp till familjens smultronställe för att sova över där. Nu kom det sig så att tv`n inte fungerade pga av någon boxeruppdatering eller liknande som jag inte lyckades klura ut hur man skulle bete sig med (tillfälligt totalt tekniskt inkompetent!) så det slutade med att vi satt och spekade chicago och glufsade i oss godis, mycket mysigt!
Men trötta som vi var (kaminens värme hade säkert också ett finger med i spelet) så började vi snart gäspa så vi bestämde oss för att sova istället. Och sov gjorde vi...
När jag väl vaknade var jag fortfarande halvt om halvt kvar i drömmarnas land, tydligen så hade jag en pojkvän (Björn) på g som tyvärr tyckte att jag var för dålig på att visa mina känslor (vilket ju inte har nååååågot med verkligheten att göra...) så han bestämde sig för att det fick vara nog med det. Då kan man ju tro att jag gick omkring och kände mig smått deppig på förmiddagen nydumpad som jag var (j-a Björn!) men inte.
Däremot så saknade jag min dröm eftersom den fick mig att känna saker jag inte känt på länge.
Undrar om min strategi i valet som singel har varit rätt egentligen. Visst har pojkarna en pappa som har varit mer än lovligt skuttig mellan sina förhållande (och mindre klok i sina val av flickvänner) så att jag har velat skydda pojkarna från mer relationsstrul. Eller har den tanken bara varit ett svepskäl för att slippa utsatta mig för eventulla dumpningar? Det har funnits vissa som har kommit mig rätt så nära sedan skilsmässan men så fort det har kommit i närheten av att bli seriöst så har jag backat ur, kvickt som attan. Kanske är det dags att tänka om, livet har nog mer att ge, definitivt finns det mer känslor att känna som i sin tur får en att känna sig mer levande!

Så om ni har någon Björn i er bekantskapskrets så är jag beredd att ge honom en andra chans... ;-)

Nu när sommaren är över så är det äntligen möjligt att gå riktigt långa promenader igen. Har letat reda på min lilla stegräknare för skoj skull och dagens promenerande till och från jobb samt ut i skogen gav faktiskt över 20 000 steg! Inte illa!
Näst efter en rejäl joggingtur så är det nog långpromenader som är bäst på att rensa ur huvudet ordentlig. Och tankarna vandrar riktigt fritt under tiden... Små saker man ser kan väcka minnen som sällan minns  till liv  och promenaderna kan bli riktigt underhållande...
Dagens tur gick förbi en ladugård med tillhörande djur i hagarna runt omkring. Djur som för det mesta är nyfikna på vilka det är som kommer traskandes på vägen förbi.  Blondie delar inte  alltid denna nyfikenhet , kor kan vara okej där de står och glor bakom taggtråden men får...

Blondies bestämda åsikt om får är att de är knepiga, konstiga djur  vilket osökt får mig att tänka på Platon.
Platon var nu en anings speciell och beskrevs ofta i Tumbo´s hästlistor som en femfemma, övrig beskrivning var onödig. Några av hans stora fasor var gröna spöken som kom rinnande över sargkanten i ridhuset, alldeles vanliga skuggor, nygjorda markeringar på en dressyrbana eller helt enkelt ingenting! En annan av Platons stora fasor var andra djur (lite konstigt med tanke på att han född på Tumbo och  de hästar som var det brukade vara vana vid det mesta) framför allt andra vita djur... Under samma tid som jag hade nöjet att få Zorba att gå från galning till ridlägerhäst så hade en god vän hand om Platon. För att komma ut på lite längre skogsrundor var vi tvugna att rida förbi Lagnebrunna Gård som naturligtvis hade, tada...får... Inte ett får utan väldigt många. Jag har aldrig förr eller senare sett en häst orma sig ut ur och tillbaka in i skinnet så som Platon gjorde när han skulle ta sig förbi fårhagarna. Höjden var dock när de vita korna i hagen bortanför fåren med all bestämdhet fick för sig att Platon var deras long lost kusin... Att han inte fick en hjärtattack och dog på fläcken var ett rent under.
Ja, dessa Tumbo-hästar...

Fick en liten historia från verkligheten berättad för mig härom dagen.

Den handlar om en liten pojk som nu i höst började fyran. En stor omställning med ny fröken och allt som hör till. Till att börja med verkar allt vara frid och fröjd.Den nya fröken är dock lite strängare än den gamla och tolererar inte vad som helst i sitt klassrum vilket kan vara befogat, lite ordning och reda får det ju ändå vara. En dag kommer pojken hem med straffläxa, han har dock inte varit med på något bus men straffläxan blev kollektivt utdelad då fröken inte kunde peka ut exakt vilka som varit mest pratiga. Pojkens mamma tyckte att det var lite märkligt med förstod vid samtal med fröken att klassen hade varit väldigt stökig vid tillfället så det kanske var befogat. Någon vecka senare  får mamman höra att nya fröken hotat "busiga" elever med att skicka ner dem till tvåan igen om de inte gör som de blir tillsagda. Befogat? Ytterligare en vecka går och pojken kommer hem och berättar  att om fröken blir väldigt arg så kan det hända att hon låser in eleverna i klassrummet och går därifrån och att detta hade hänt just denna dagen och att fröken dessutom varit borta så pass länge att en av eleverna till slut hade kissat på sig eftersom hon inte kom ut till en toalett. Det är så man börjar undra hur denna fröken tänker... Pojkens mamma bestämmer sig för att följa med pojken till skolan en förmiddag för att med egna ögon se hur det går till och nog är nya fröken sträng alltid. Inget prat och inga rörelser godtogs från de barn som har lite svårt  för att sitta still. Mamman blev lite fundersam över några små plastfigurer som stod utställda på vissa av bänkarna och fick följande förklaring av fröken; när ett busigt barn ej gör exakt som han blir tillsagd på direkten så får barnet  ifråga ett litet plastmonster att ställa längst fram på sin bänk , när barnet "lyckats" få ihop tre monster så åker barnet ut ur klassrummet! De "snälla" barnen får en liten plastängel att ställa på sin bänk när de varit extra duktiga och när de samlat ihop fem änglar så ger det en belöning.
Är detta svensk skola anno 2008? Är det okej att dela in barnen i änglar och demoner redan i tioårsåldern? Det är så man blir mörkrädd, snabbare sätt att knäcka barn som har lite svårigheter iskolan kan det knappast finnas. Jag är evigt glad över att det inte är från någon av mina pojkars verklighet denna historian kommer!                                        

Äntligen höst... Härlig luft, färgerna, lukterna, allt... Regnet, höststormarna...
Långa promenader i skogen med Blondie, krypa upp i soffan med en kopp te och en bok, tända ljus när det mörknar.
Hösten har verkligen sina fördelar.


Blondie i trollskogen...

En av våra favoritrundor går precis utmed Svartån





Lille pojken har fyllt 10 och blev gratulerad med en rent livsfarlig chokladtårta.

Och nu har min lilla röda bil varit på verkstaden och fått sin nummerplåt ditsatt igen så nu är vi åter helt lagliga när vi far runt på vägarna!