De senaste dagarna har jag sett både på Facebook och IRL att folk har varit ute och hittat hjortron. Och eftersom jag med råge har plockat blåbär så det räcker tänkte jag att det kunde vara kul att försöka hitta gula bär istället. Sagt och gjort, igår funderade jag på var jag skulle kunna tänkas hitta dem och begav mig efter en stunds funderande ut mot Malexanderskogarna och dess mossar. Det första gula jag sprang på var kantareller... Sedan kom jag fram till den första mossen och hittade till min glädje en hel del hjortronblad som stack upp i mossan. Och typ tio bär. Inte mycket att skryta med så efter att ha traskat kors och tvärs över mossen begav jag mig till nästa ställe. Där hittade jag inte ens några blad men däremot en massa kantareller. Gult som gult liksom tänkte jag. När jag kom upp på grusvägen igen mötte jag ett jättegulligt äldre par som var ute för att kolla om hallonen var mogna än. Tanten blev lite bekymrad över att att jag var ute ensam i skogen och undrade omtänksamt om jag hade mobil med mig och om den var ordentligt fulladdad. När jag berättade att jag trots påsen med kantareller egentligen var ute efter hjortron lös den äldre mannen upp och sa *piiippiiip*-mossarna, sedan blev han lite fundersam för han kom inte ihåg hur man åkte dit, det var längesedan de hade varit där. Jag tackade för informationen och funderade lite på var detta kunde vara. Så gick det upp ett ljus, trots att det är sådär en drygt 20 år sedan jag red omkring på vägarna runt Malexander så finns det allt kvar lite minnen om hur det ser ut i trakten. Och minsann, vid nästa stopp fanns det både blad och bär. Det fanns tecken på att jag inte var den förste som plockat där men trots det fick jag ihop så att det kunde bli ett litet syltkok framåt kvällen.

 

 

Jag har fortfarande en skål med blåbär kvar som jag inte riktigt vet vad det ska bli av än. Saft? Vin? Eller bara äta som de är? Blåbär med lite mjölk är inte dumt, eller en smoothie på vattenmelon och blåbär, mums! 

I samband med att jag vann Hälsovinsten vid Blodomloppet förra året så tyckre redaktionen på tidningen Hälsa att de ville veta mer om min historia så de frågade om jag kunde tänka mig att ställa upp på en intervju som skulle bli ett nystartsuppslag i tidningen. Efter många om och men, inte-kan-väl-jag osv beslutade jag mig ändå för att jag visst kan. Åsikter om rätt eller fel kommer finnas ändå och de som tycker att det är fusk att gå ner i vikt med hjälp av en gastric bypass kan ju bara låta bli att läsa just det uppslaget i tidningen och ärligt talat, det är ju faktiskt mer deras problem än mitt.

 

Sagt och gjort, sent i höstas blev jag så intervjuad och för någon månad sedan kom det en fotograf som tog en himla massa bilder. Inför fotograferingen fanns det vissa önskemål på klädseln. Helst skulle den vara vårinspirerad, gärna ljusa färger, inga för stora kläder - det skulle ju synas att man gått ner i vikt och framför allt - inga svarta kläder. Jo men visst, sådär i början av april består garderoben verkligen av ljusa, lätta, åtsmitande, icke-svarta plagg. Hm, undrar vad som hände med tanken att köpa mer färgade och mindre svarta kläder? Det blev till att rota länge i sommargarderoben för att hitta något som skulle funka.

 

Och nu finns min tidningsdebut i affären! En märklig känsla att se sig själv på ett stort uppslag måste jag säga. Och jag har faktiskt inte läst igenom hela artikeln ordentligt. Visst, det är ju min historia men det är någon annan som har valt vilka delar som kom med och det känns lite konstigt att se den berättad genom någon annans ögon. Tveksamheten jag kände före publiceringen var nog alldeles i onödan, hittills har den feedback jag fått bara varit positiv! :)

 

 

 

I förra veckan gick jag förbi frysdiskarna inne på ICA och såg att Findus kommit ut med en (iaf för mig) ny rätt, Green Pea Burger. De såg himla goda ut och i ett anfall av hur-svårt-kan-det-vara gick jag förbi frysdisken och plockade åt mig en påse ärtor.

 

Nu föll det sig så lyckligt att dagens efter hade det beställts stuvade makaroner och kötbullar och då passade det ju himla bra att prova ut ett eget recept på ärtbiffar.

 

Det här är vad jag plockade fram

600 g frysta ärtor

1 citron, bara det rivna skalet

1 röd chili, finhackad

1 ägg

1 dl havregryn

1 dl havrekli

½ tsk salt

1 krm svartpeppar

 

Och så här gjorde jag

Ärtorna tinades och blev sedan till puré med hjälp av en stavmixer. I ärtpurén blandade jag sedan ner alla andra ingredienser. Sedan formade jag biffar av blandningen och stekte i olivolja på mellanvärme tills de fått fin färg och blivit fasta i formen, smeten är nämligen väldigt lös först (nästan så man undar hur man ska kunna vända på dem när det är dags men det går om man bara väntar en liten stund).

 

 

 

Förra året vann jag Hälsovinsten i samband med att jag sprang Blodomloppet i Linköping. Det var en tävling i samarbete med tidningen Hälsa och själva vinsten bestod av ett diplom, en årsprenumeration nämnda tidning samt en maxiweekend på hälsohemmet Masesgården.

Godare än de ser ut :)

Var bjuden på fördelsedagkalas för ett litet tag sedan, närmre bestämt ett 40-årsfirande. En mycket trevlig tillställning med god mat och glada gäster, kvällen bjöd på en hel del sång och många skratt innan det var dags att dra sig hemmåt.

 

Födelsedagsbarnet i fråga hade en mycket specifik önskan vad gällde tårtan. Den skulle vara rosa. Det skulle vara en vit ängel på. Och en viss text önskades också. Här är resultatet:

 

Testade något nytt igår.

Ett step-pass.

Det var... intressant.

Koordinationsförmågan var tilllfälligt avstängd. Balansen var lite sådär frånvarande.

Lyckades göra tvärtom ett antal gånger.

Blev superyr en gång.

Höll på att ramla över brädan en gång.

Testar igen nästa vecka för att se om koordinationsförmåga och balans är på bättre tankar. Annars får jag hålla mig till de träningsformer som accepteras av tidigare nämnda balans och koordination. Det funkar iofs rätt bra men det är ju roligt med lite omväxling.

 

 

Dagen började med huvudvärk. Inte så himla skoj start men då huvudvärken var av den mer vanliga sorten så  fanns det hopp om en bra dag efter en panodil och lite kaffe. Liten gul katt gjorde sitt bästa för att trösta matten på morgonkvisten, det är antingen det eller så försöker han ta över kudden. Tur jag har fler kuddar om det skulle visa sig att han försöker utnyttja mattens svaghet till sin egen fördel...

När jag väl piggnat till en aning så tänkte jag bege mig till simhallen en stund. Det stod på planeringen redan igår men då kom det väldans fina vädret så jag gick en långpromenad och spanade efter vårblommor istället. Eftersom det blev ändrade planer igår så stod alltså väskan färdigpackad och klar för dagens aktivitet. Någon verkar dock vara lite nyfiken på vad matten hittar på när hon går iväg med ryggsäcken och såg nu sin chans att själv ta reda på det när det fanns en liiiten öppning i väskans dragkedja. Lilla Grå avslöjade sig i sista stund och fick istället stanna hemma. Matten får uppenbarligen kolla sin packning noga hädanefter. Tror vare sig Lilla Grå eller simhallspersonalen skulle uppskatta besöket...

Jodå, gårdagens vårblommespaning gav resultat, både tussilago och en liten blåsippa hade vågat sig fram i solskenet!

För ett tag sedan kunde man läsa "Om din katt kunde messa dig" på facebook. Lite roligt och igenkännande för alla som har katt, min favorit var sms nummer 5;

 

Jo men visst finns här lite framtidsplaner! Tro´t eller ej, men det har funderats en hel del på hur, vad och när jag ska göra vad och lite varför också för den delen. Så småningom har jag börjat ana siluetten av en plan och de senaste veckorna så har bitarna ramlat på  plats. En del planer är av det mer kortsiktiga slaget och rör främst saker som "vad ska vi äta i veckan?" och liknande och är troligtvis inte speciellt intressanta för någon annan än mig och grabbarna (när de är hungriga vill säga, annars bryr de sig inte så värst mycket om veckans matsedel) så de tänker jag inte skriva om här. Men, nu finns den där planen som är liiite mer långsiktig och som spänner över några år framöver och den tänkte jag dela med mig av (så ni vet vad jag kommer pyssla med den närmsta framtiden och inte tror att jag gått helt under jorden ;)).

 

I veckan skriver jag på ett anställningsavtal gällande nattarbete på en arbetsplats där jag trivs riktigt bra och i höst går jag dessutom tillbaka till psykologstudierna. Tanken är att jag ska försöka kombinera dessa två och med tanke på hur arbetsschemat ser ut så verkar förutsättningarna goda för att lyckas! Det blir ett par intensiva men roliga år framöver helt enkelt! :)

Här är smakprov på ett par filmer som har premiär senare i år. En vill mamman se och en vill den store sonen se. Vilken är vilken tro?

 

 

Härom dagen fick jag veta att en person som är viktig för mina barn går i flyttankar. Flyttankar som skulle innebära en enkel resa på drygt 30 mil för grabbarna om de skulle hälsa på.

 

Har brottats med besvikelse, ilska och uppgivenhet under helgen, kanske helt i onödan för vad jag vet så är det inte bestämt än. Fast tankarna finns där.

 

Men vi har klarat av detta förut, grabbarna och jag. Och jag är övertygad om att vi gör det igen om det blir så.

 

Men det är inte utan att jag undrar hur tankarna går? 

 

Har i några dagar brottats med rätt rejäla inte-kan-väl-jag-känslor. Kom fram till att det väl är bra att utmana sig själv så i ett svagt (eller starkt?) ögonblick svarade jag ja på den förfrågan som gett upphov dessa känslor.

 

Framtiden får väl utvisa vad resultatet blir men jag kan avslöja att det har med bilden nedan att göra!